Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Hyddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ynglingen ibland dem, som var hans vän, och åt hvilken
han anförtrodde mig!“
Naemas ögon riktades mot bergshöjden med ett
uttryck af spänd väntan. Hennes hjerta klappade
häftigare, och öfver hennes afbleknade drag spridde
en glad aning sitt ljusa återsken.
“O, det är han!“ utropade hon, då på höjden
visade sig en gestalt, omgjuten af en underbar glans,
icke såsom af bländande strålar, utan af en stilla
och hemlig klarhet, för hvilken den samlade
folkskaran sakta sänkte sig i knäböjande ställning.
Gestalten utbredde sina händer högtidligt öfver dem.
De stodo upp, och han gick ned ibland dem och syntes
icke mera.
Efter en lång stund hviskade Naema, som stått
orörlig: “Det var han! Jag har sett honom!“
“Min dotter, det var han!“ svarade den gamla
med en mild, majestätisk blick. “Han lefver! Mina
ögon hafva sett honom ånyo!“
“Nu vet jag hvarför jag lefver!" sade Naema.
“Nu vet jag hvarför jag ville dö!“
“Gå till hvila, min dotter!“ sade den gamla och
förde henne till hennes läger.
Den unga flickan kände sig så lugn och så stilla,
så nöjd och fridfull. Hennes själs högsta och enda
önskan var uppfyld. Den himmelska gestaltens anblick
hade genomträngt hennes själ, och känslan af den
högtidliga sällhet, den välsignelse, som utgick från honom,
hade uppfylt hennes hjerta. Hon kände, att hon i
ett annat lif skulle tillhöra honom så, som här icke
var möjligt.
Medan den gamla, i tyst glädje Öfver synen, full
af rena, ljusa känslor, satt vid hennes bädd, öppnades
dörren och en yngling inträdde. Från hans klara
panna nedföll håret, deladt åt båda sidor bakom
kinderna, öfver hvilka en stilla, helig glädjes skimmer
glänste. Tvenne stora, klara ögon riktades kärleksfullt
på den gamla.
“Han helsar dig, moder!“ sade han, “Hans ord
äro fullbordade! Han lefver!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
