Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jedvar Jorsalafar eller Den förste korsriddaren från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det heliga landets öknar, sedan hon lofvat att möta
mig och mina svenner i sjelfva Jorsala (Jerusalem).
“Med tungt hjerta tog jag afsked af henne, men
jag kunde icke sätta mig mot hennes vilja. Jag gick
derför till en from eremit, som bodde i en håla vid
stranden, och sedan jag biktat för honom, lät jag
honom fästa det röda korset på mina axlar och
förenade mig med den kristna hären, der jag beslöt att
strida under en gammal och förfaren flandrisk riddares
banér. Den fromma herrn, en grefve Florens, fattade
välbehag för mig, då han såg, att jag hade allvar
med korsets heliga sak. Visserligen blickade de ädla
riddarne i sina glänsande, med guld och silfver inlagda
rustningar emellanåt småleende på mig; men jag beslöt
visa dem, att under en svensk läderbrynja kunde
klappa ett lika modigt hjerta som under deras
polerade harnesk, och att en svensk barksköld och ett
svenskt svärd likaväl som en målad guldsköld och
en lång valländsk värja kunde rödja rum för sig i ett
hedniskt fylke.
“I en strid, som vi höllo strax utanför Jorsalas
murar, under det vi belägrade staden, hade jag
isynnerhet tillfälle att visa dem, det min arm och mina
vapen voro så goda som deras. En grym hedning,
den tappraste som fanns i den heliga staden,
nalkades med en väldig här för att hjelpa de sina och
drifva oss tillbaka. Det var en afton, då vi ryckte
ut från vårt läger och tågade honom till mötes utföre
ett berg, vid hvars fot en slätt, tjenlig till valplats,
utbredde sig. Täta massor af fiender rörde sig längst
bort på slätten. Det var icke deras sed att, såsom
vi, kämpa i slutna fylken och afgöra drabbningens
utgång efter striden på sjelfva valplatsen; deras skaror
flögo på snabba hästar rundt omkring och betäckte
oss med skurar af lätta kastspjut. De höllo ganska
sällan stånd på fältet, så att striden med dem
vanligen var tröttande och besvärlig, men mer sällan
skarp och blodig. Denna gång var dock deras anfall
allvarsammare. Medan deras ryttare anföllo vår väl
ordnade här på sidorna, förde den store emiren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
