Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jedvar Jorsalafar eller Den förste korsriddaren från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Emellertid hade jag, som många andra riddare,
erhållit till belöning ett hus, hvilket tillhört en rik
hedning, och jag begaf mig dit för att bo der.
“Då jag inträdde på den präktiga gården, kommo
tvenne slafvar mot mig, och den ene, som kunde tala
frankiska, frågade hvad jag befalde. Han sade, att
deras fordne herres dotter med sina slafvinnor i största
ångest afvaktade min dom öfver derad öde, och visade
mig en trappa, som ledde till deras rum.
“Jag blef ganska förvånad häröfver och var nära
att, med en besynnerlig känsla af blyghet, gå bort
igen; men jag besinnade mig och lät säga
muhamedanskan, att hon fullkomligt trygg kunde bo qvar i
sina rum och befalla öfver sina tjenarinnor derinne
hädanefter som hittills; jag ville icke vara henne till
någon plåga.
“Derefter lät jag slafvarne visa mig den förre
egarens rum, dem jag beslöt att taga i besittning.
Då jag inträdde, blef jag bestört öfver den prakt, som
rådde derinne. Kring väggarne hängde i rika veck
dyrbara tyger, röda som morgonrodnaden. Golfvet var
betäckt med en silfverstickad matta, på hvilken
glödröda rosor voro sådda i behaglig ordning, och bänken
utgjordes af mjuka dynor öfverdragna med guldtyg.
Jag, som blifvit uppfödd i våra enkla furutimrade
stugor, stod helt häpen för all denna rikedom, öfver
hvilken jag nu blifvit herre. En känsla af stolthet
genomträngde mitt bröst, och jag kastade ett tacksamt
öga på mitt goda svärd, som dock ensamt förvärfvat mig
alla dessa skatter. Derefter befalde jag slafvarne
lemna mig ensam, aftog min hjelm och satte mig för
att besittna denna dagens händelser och tänka på
hembygden. Då for den känslan genom mitt hjerta, att
jag, med all den lycka och ära jag vunnit, dock
saknade något. Ack du, Cecilia, hade bort vara der för
att glädja dig med mig! Min segerlön skulle varit mig
oändligt mera värd, om du delat den.
“Medan jag satt der fötsänkt i mina drömmar
om allt, som var mig kärast, inträdde slafven och sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
