Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jedvar Jorsalafar eller Den förste korsriddaren från Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Välan!“ sade han, “så skall dig ske i dag en
stor heder. I Guds och den heliga jungfruns namn
vill jag slå dig till riddare. Fall derför på knä,
unge herre!“
“Jag knäböjde. Bakom ett berg, vid hvars fot
ett par palmer gungade i aftonvinden, nedgick solen,
och öfver det vida slagfältet glänste de sista strålarne.
Ack, Cecilia, då kände jag med stolthet, att jag var
den första svensk, hvilken den nåden vederfarits att
få kämpa för Kristi sak i det land, der Kristus sjelf
lefde och blef begrafven.
“Den gamle riddaren upplyfte sitt svärd och
vidrörde min axel med dess flata sida. “Yngling,“ sade
han, “du föddes till menniska, du döptes till kristen;
men jag gör dig med detta slag af min klinga till
en riddare för Gud och hans heliga sak. Tjena framför
allt din Gud, var din konung huld, var din dam
trogen, försvara alla enkor och faderlösa, beskydda
alla nödlidande och bistå i lif och död hvarje redlig
riddare, som behöfver din hjelp!“
“Stå upp, min broder!“ tilläde han kort derpå, i
det han omfamnade mig. “Påtag dig de nya tecknen
till din värdighet, de gyllne sporrarne.“
“En praktfull rustning frambars och medan jag
blef påklädd densamma, hörde jag flere af de andra
riddarne hviska sinsemellan: “hans barksköld var denna
gången allas vår räddning!“
“Icke långt derefter blef den heliga staden intagen
efter det blodigaste anfall jag öfverlefvat. Du kan
väl föreställa dig, Cecilia, med hvilka känslor vi efter
den mödosamma striden ändtligen sågo oss vid målet
för vårt korståg. Underbart rörd, vandrade jag, tillika
med de öfriga riddarne, midt bland hopar af
hedniska lik till den heliga grafvens kyrka. Då jag
knäböjde der i glädjen öfver vår seger och känslan af
min ära, tänkte jag på dig, och en stilla tår rullade
utför min kind, då jag bad för vår gemensamma lycka,
ty jag visste att du skulle vara mig trogen som jag
var dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
