Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svep in dig i min kappa och luta dig ped i ökstocken!
Jag ämnar hålla vakt.“
Den tigande flickan lydde. Hon önskade väl vara
ensam med sina tankar och höljde derför öfver sitt
ansigte samt nedlutade sig i fören. Bengt satte sig
lika tyst i bakstammen och klappade emellanåt
hufvudet på sin raska häst, som tåligt stod i vattnet och
betade af vassen.
Så förflöt natten. Bedan hade den första
morgongryningen utbredt ett blekrödt skimmer öfver
strandens skogstoppar, der en och annan vaknande
små-fogel slog några drillar, då lagmannen ansåg det vara
tid att fortsätta resan. Han ämnade just väcka den
slumrande flickan, då han åter hörde en skara ryttare
komma längs vägen tillbaka. Han lyssnade och höll
sig stilla. Yägen gick så nära stranden, att han
ganska väl kunde igenkänna de ridandes röster. Ibland
dem voro ett par af hans följeslagare. Dessa voro
således fångna. Men huru det gått med den gamle
pilgrimen, kunde han af de få ord han uppsnappade
icke erfara. Han beslöt emellertid att förtiga for den
slumrande flickan hvad han anade.
Så snart skaran aflägsnat sig tillräckligt, fattade
Bengt en åra och begynte sakta skjuta ökstocken till
land. Yid denna rörelse vaknade flickan. Hastigt
kastade hon kappan från sitt hufvud, och hennes
sköna anletsdrag framträdde ur skuggan, liksom
mor-gonrodnaden Öfver himlen. Med en blick af
bestörtning såg hon sig omkring, tills hon liksom samlat den
förflutna nattens minnen och derigenom förstått sin
närvarande belägenhet.
“God morgon, flicka!“ sade lagmannen med
munter ton for att skingra det uttryck af ängslan, som
sväfvade öfver de hulda dragen. “Har du hvilat ut
något, så att du förmår fortsätta färden? Jag hoppas
vi skola återfinna den vördige fadern vid Ulfåsa.“
“Gud gifve det!“ suckade flickan. “Jag är så
ängslig för honom. Hyad fara kan väl hota en så
from och god man?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
