Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den rodnande flickans hand, såg med uttrycket af en
ädel, manlig rörelse på hennes ansigte och hviskade:
“Men betänkte du då icke, att det var större fara för
dig, än för mig, * då du vågade dig fram för att hjelpa
mig? Hvarifrån fick du så hastigt ett sådant mod ? Du
var ju annars så rädd och blyg?“
Sigrid teg, men hennes ansigte färgades af en
ännu starkare rodnad. Hon drog sakta sin hand
till-baka ur hans och lutade sig ned för att ordna något
på sin klädsel.
I detsamma redo ett par ryttare öfver bron. En
af dem sade: “Låt honom i Herrans namn fara! Yi
vilja inbilla dem, att han red söderut, så. kan han
emellertid komma undan. Här vända vi om till
Jarlshof. “ Det var Ingevald Folkessons röst.
Sedan de ridande hunnit undan tillbaka, fann
lagmannen att det var tid att skynda. Han förde den
ånyo ängsliga flickan utmed åstranden till sjön, der
han visste hvar en båt låg i vassen. Snart voro de
båda i båten, och Bengt rodde utåt sjön. Likväl höll
han sig itfom vassen, för att icke blifva upptäckt. Han
beslöt att ro till norra stranden af Tåkern och hos
någon bonde der i trakten skaffa sig hästar, samt i
nödfall beväpna en hop bönder och låta dem följa sig
till Ulfåsa. Under rodden stannade han och lyssnade
ofta till jarlens ryttare, som hördes rida utmed
stranden, utan att dock mägka de roende.
Då han redan tyst och lyckligt rott förbi
Jarlshof, möttes han af en föga angenäm varelse. Det var
en björn, som slagit en betande tjur i vassen och
tycktes fundera på att föra sitt byte till land, just då han
blef störd af de förbiridande ryttarne och den
annalkande båten. Tjuren hade förmodligen fötsvarat sig
raskt, ty björnen var ursinnig och uppretad. Han
öfver-gaf genast den slagna fienden för att angripa den nya.
Lagman Bengt insåg, att det var omöjligt att
upd-komma, och sprang derför upp från årorna med
jagt-knifven i hand.
Så snart björnen såg att han hade allvarsamt
motstånd att befara, upphäfde han ett förfärligt brum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
