Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande och grep med ramen i båtkanten. Bengts skarpa
knif nödgade honom genast att släppa med den ramen
men han högg i stället tag med den andra och
tycktes vilja stjelpa båten. Ett nytt hugg af Bengt
träffade äfven denna ram och afväpnade honom, men
minskade icke hans raseri, som tvärtom ökades vid åsynen
af det strömmande blodet. Han röt förfärligt och grep
i båtkanten med tänderna. Men lagmannens starka
stål afhögg äfven hela den Öfra tandraden jemte ett
stycke af käften. Emellertid hade båten blifvit så
skakad, att den hastigt hvälfde öfverända. Bengt hade
blifvit så uppretad som sjelfva björnen, öfver hvars
kropp han hufvudstupa föll i sjön. Men han lät sig
icke bekomma, utan grep den i sjelfva verket afväpnade
fienden i raggen vid öronen och borrade sin jagtknif
i hans strupe. Derefter såg han sig om efter Sigrid
hvilken han hastigt fattade om lifvet och lyftade öfver
vattnet. Sjön var icke djup, så att han behöfde ej
simma, medan han sökte hvälfva båten rätt igen. Men
han hade icke huunit betänka hvad han skulle göra
innan ett par ryttare, som hört björnens rytande och
ridit ut i vassen, med sänkta spjut stodo öfver honom.
Med en vild känsla af förtviflan tryckte, han der
han stod i vattnet, flickan till sitt bröst och svängde
jagt-knifven mot fienderna. Då sade den ene ryttaren: “lägg
bort ditt vapen, frände! Det gagnar dig i alla fall icke.
Jag skall af god vilja hjelpa dig, om du tiger och lyder.
“Ingevald Eolkesson!“ sade lagmannen, “gör som
du inför Gad och ditt samvete kan försvara!“
“Kom du i land!“ svarade den kloke ryttaren.
“Jag vill gömma dig på sjelfva Jarlshof.“
“Hellre viU jag dö här,“ ropade Bengt och
svängde sitt vapen.
“Jag har en gång lofvat att rädda dig, frände!“
*ade Ingevald Folkesson. “Du vet, att jag håller, det
jag en gång sagt. Följ mig utan fruktan.“
Lagmannen stack sitt vapen i skidan och bar sin
hulda börda i land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
