Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsende. I det hon liksom böjde hufvudet for sin
man, tog hon sakta till ordet. “Är det så att min
herre och husbonde vill tillåta mig att också tala ett
ord i saken, som eljest är hans rätt och hörer honom
ensam till, så har jag intet annat än att önska och
bedja om försoning och förlåtelse."
I biskopens öga blixtrade en hastig tår. “I talar
som en kristlig qvinna, fru Ingegerd!“ sade han.
“Gud och alla helgon välsigne eder! I bärer icke
för-gäfves ett modershjerta i edert bröst!“
Biskopens rörelse gjorde ett djupt intryck på alla,
som hörde hans ord.
Lagmannen besinnade sig ännu några ögonblick.
Derefter sade han: “Förlåtelse? Du sade förlåtelse,
Ingegerd? Kan du förlåta vår dotter? Kan du förlåta
den, som så har brutit i bina pligter mot fader och
moder ?“
Fru Ingegerd lade handen på sitt hjerta och
svarade endast klart: “Ja!“
Det blef en tystnad, och Svantepolk tycktes
förstummad.
Slutligen tog biskopen ånyo ordet. “Välan, det
som är taladt och tänkt så som Guds helgon tala
och tänka, det må med samma Guds och alla helgons
makt också gälla på jorden. Förlåtelse, 1 föräldrar,
förlåten eder dotter! Förlåten på jorden, så skall eder
förlåtas i himmelen!“
Ingegerd brast ut i tårar. Svantepolk, den gamle,
härdade domaren, räckte henne, öfverväldigad, sin hand
och äfven hans ögon tårades. Fadershjertat blef en
starkare makt än rättsanspråken, vanan och
myndigheten. De båda gamla makarne betraktade hvarandra
tigande.
Jungfru Katarina hade med en lugn och bestämd
uppsyn betraktat sina föräldrar. Nu vände hon sig
till lagmannen. “I hafven unnat mig att få min
önskan uppfyld, fader,“ sade hon, “I hafven tillåtit
mig att f& uppoffra det jordiska för det himmelska.
Nu beder jag eder om samma rätt för min syster.
Låten också hennes vilja få gälla, om hon fritt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
