Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagman Algot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frivilligt har velat följa den man, som bortförde
henne.“
“Du beder också för henne!“ utbrast lagmannen.
“Ja, hon gör det af systerligt hjerta,“ yttrade
priorn: “och nu inser jag att en kristen man, som I,
herr lagman, icke skall neka att- ingå på försoning
och förlåtelse, och der beder jag alla helgon gifva sin
tillskyndan och välsignelse till! Talen nu, herr biskop!“
“Jag vill på förhand förklara, att jag är
redobogen att medgifva allt hvad I viljen framställa och
fordra, lagman Svantepolk! Yiljen I antaga böter och
försoning, icke vilja vi tvista om beloppet. Gud och
alla helgon, liksom konungen och alla goda män må
döma, om jag icke gör allt, som är värdigt och icke
strider mot samvetet och den heliga kyrkan, för att
ställa denna saken till rätta. Här bjuder jag eder min
hand till fred och försoning, lagman Svantepolk!“
Lagmannen dröjde några ögonblick innan han,
efter en besvarad blick på sin hustru, fattade den
framräckta handen.
Då utropade priorn: “Gloria in excelsis! Pris
vare alla helgon! Pax nobiscum! Frid med oss alla!“
Konung Magnus insåg att det icke lät sig göra
att sträcka hämden längre. Priorn skref från Alvastra
till biskop Bengt i Linköping, konungens broder, och
erkebiskop Magnu*, som nyss blifvit utvald,
underhandlade med konungen. Denne tycktes mest befara
att biskop Brynolf hyste hat och uppgjorde hemliga
anslag mot honom. Erkebiskop Magnus hade svårt
att öfvertyga den hämdlystne, som dömde andra efter
sig sjelf, om motsatsen. Först då lagman Svantepolk
sjelf upptog sin dotter och måg och den gamle
lag-tolk&ren blifvit försonad, förmådde han äfven
konungen att göra slut på förföljelsen mot den gamle Algot
och hans söner.
För att vara tryggad mot biskop Brynolf fordrade
konungen af honom en förbindelse ati aldrig svika
konungen, utan alltid förblifva honom huld och trogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
