Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenmurade, jerngallrade fönstergluggen stodo ett
vattenkrus och en låda med farger och penslar.
“Hm,“ sade pater Botvid, och den inom sig slutne
munken talade för sig sjelf, “den förnäma Richissa
borde minnas, att en furstedotter icke är van vid ett
sådant armod, som här råder. Hon har icke det
ringaste bättre än de andra nunnorna. Men hon är nöjd
och tålig, stackars bara!“
Snart återkom Maria, höljd i en lång
pilgrimskåpa, hvars kapusjong eller hätta var dragen öfver
hennes hufvud, så att den alldeles gömde det hulda
ansigtet, medan hela den öfriga gestalten, ända till
fotterna, betäcktes af kåpan. Hon bar en liten korg
på armen och i handen en lång hvit stafj i hvars
krökta spets, såsom vanligt, en vattenflaska var fastad.
“Jag är färdig, vördige fader!“ sade hon.
Patern nedtog lampan, som hängde i cellen, och
fattade den i ena handen. Sedan han noga låst dörren,
lemnade han nyckeln åt nunnan, som föste den vid
sin gördel.
Munken gick förut och lyste deras vandring genom
långa, mörka gångar, uppför en trång trappa och till
en liten jemdörr. Till densamma framtog munken
nyckeln ur sin kåpa. Han stälde denna dörr
half-öppen, sedan han stoppat nyckeln hos sig igen, ooh
sade: “Glöm icke att skjuta till denna dörr och sluta
den väl i lås, då du går tillbaka, Maria!“
Inom jemdörren mötte en trappa, som ledde utföre.
Den slingrade sig i flere spiraler nedåt djupet, tills
den slutade i en gång, hvars längd var
oöfverskåd-lig, i synnerhet vid det matta lampskenet. Luften
kändes här kylig, och utför de murade väggarne
framsipprade här och der en vattendroppe, som fuktade den.
Sand, hvarpå de vandrande gingo. Deras väg var lång
och de gingo förbi många dels igenmurade, dels med
jemdörrar stängda ingångar, innan de hunno till ett
större hvalf, der de nedsatte sig till en stunda hvila.
Slutligen framtog munken åter en nyckel ooh
öppnade en liten dörr. Den ledde till en grotta, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
