Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken den ringa dager, som ännu var q var på den
sena höstaftoneu, mötte dem. Han qvarlemnade
lampan i det inre hvalfvet ooh framträdde med sin följ
e-slagerska uti en af de mörka grott-oma på
Brunke-bergs sidor.
Maria stod ett par steg från honom, medan han
tillslöt dörren. Hon hörde ett besynnerligt rasslande
tätt bredvid sig i den mörkaste delen af grottan. Men
hon hann ioke yttra något ord till sin följeslagare,
innan en stark arm grep henne i kåpan och ryckte
henne till sig med våldsamhet, så att hon genast föll
till marken. “Tig eller dö!“ hviskade en,hemsk stämma
i hennes öra, ett stålsmidt knä sänkte sig, som en
klippa, nästan förkrossande på hennes bröst, medan
hon kände sina händer våldsamt klämda af en hand
med jernhandske. Vapen skramlade och ett par
svärds-klingor skymtade med svagt skimmer i mörkret. Den
späda nunnan var halfdöd af förskräckelse ooh nästan
qväfd af smärta, då munken uppgaf ett
genomträngande skrik.
“Tig, din hund, eller dö!“ röto ett par vilda
röster; svärden rasslade mot hvarandra, och paterns
djupa stämma ropade på hjelp.
Då träffade ett hugg den beväpnade, som höll
Maria fängslad; han släppte efter en krampaktig
ryckning hennes händer ooh föll åt sidan, så att hennes
befriade bröst åter kunde andas. Men öfver hans lik
flögo korsande klingor om hvarandra, skrik och larm
fortforo, och den mörka grottan uppfyldes af en vild
strid. Den varade dock ioke länge, förrän patern föll
till marken, och Maria åter kände sig gripen och blef
framsläpad tillika med honom till grottans ingång.
“Den satans munken!“ yttrade en röst. “Han
slogs som en retad ulf!“
“Se efter den stackars Holger, om han lefver,“
svarade en annan.
“Honom har djefvulen redan!“ sade den förre.
“Men skynda, tag du bara pilgrimens penningpung
och stöt honom så dolken i strupen, om Holger icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
