Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan i S:t Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glittrande stjerna eller en stråle af månen mellan
skyarne.
Ett litet stycke från ledstången, ungefär i lika
höjd med densamma, kunde man svagt urskilja en
glugg på muren. Vattnet sköljde foten af tornet just
midt under gluggen. Vid sidan af bron frams^öto
flera stänger och störar, som hörde till fiskeriet under
de fasta stenhvalfven.
“Gif nu akt, riddare!“ hviskade munken. “Den
sjunde stången i ordningen!“ Han drog upp den ur’
botten och bar den till tornväggen.
“Ser ni, ungefar två alnar nedanför gluggen
der-borta, skymten af en jernkrok? Den ser ut att höra
till jernkorsen, som sammanhålla muren.“
Med någon ansträngning lyckades han att lägga
den ena ändan af stången på jernkroken. Den andra
hvilade på bron.
“Är du färdig, mitt barn?“ frågade han derpå.
“Ja, med Guds och vår heliga frus bistånd!“ var
hennes svar.
Nu lyftade han henne öfver brons ledstång ut på
den sålunda af honom bildade smala och farliga
bryggan och gaf henne korgen i handen. Riddaren kände,
kanhända för första gången i sin lefnad, sitt blod isas
af fruktan, men han vågade ingenting säga. Munken
vinkade derefter åt honom, att han skulle hjelpa till
att hålla stångeit stadigt. Då gick flickan med säkra
steg utåt denna smala väg, som knappt kunde skönjas
i mörkret, öfver den brusande strömmen. Riddaren
vågade knappt andas, då han såg henne sväfva öfver
djupet. Men den lätta gestalten aflägsnade sig sakta
till tommuren och följde derpå utefter densamma till
dess hon hunnit gluggen. Då hon stod midt för denr
räckte hon sin korg ditin. Det tycktes som genom
stormen några musikaliska toner framträngde derifrån.
Riddaren lyssnade med den största uppmärksamhet,
men förmådde icke fatta något redigt.
Sedan hon dröjt en minut, återvände hon. Han
betraktade med det lifligaste deltagande den
besynnerliga varelse ti, som i säker jemnvigt skred fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
