Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hartwig Flögh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till vid udden och besökte gubben Styke, så var
fiskarens namn. Yid dessa tillfallen fick ingen af
fogdens följeslagare gå i land eller inträda i stugan.
De kringboende bönderna i Taxinge sågo med ett
visst misstroende Hartwigs skonsamhet mot Styke, och
gubben fick oftare än vanligt vid kyrkan höra
antydningar derom, att han kommit från Yillåttinge och
sålunda var Yillåttingebo. Invånarne från detta
grann-härad voro icke särdeles väl anskrifne hos rekarlarne,
och Styke fick derför erfara mången förtretlighet. Men
han lade sådana förtretligheter föga på sinnet, utan
lefde fortfarande för sig sjelf och af sitt fiske, som
han gjort i många år.
Icke långt från Taxinge kyrka låg den fordom
förmögne, ännu högt ansedde bonden Peder Elfsons
gård, försedd med goda hus, bebodd af talrikt
husfolk. Peder Elfsons far hade hört till de
“allmänne-liga frälsismännen", men brukade sällan, liksom sonen,
aldrig sin adeliga sköld. Han hade återgått till
odalböndernas i dessa tider hårdt beträngda stånd, emedan
han tagit till hustru en bondedotter från närmaste by.
Peders söner och döttrar uppväxte bland husfolket,
utan att ega högre anspråk än fadern. Emellertid
voro de båda äldsta sönerna Elof och Eskil raska och
frimodiga drängar. Den äldsta dottern, som hette
Anna, var likaledes en glad och hurtig piga om
sjutton år. Den myndige Peder, ehuru ofta illa ansatt
af fogden, var likväl ännu en sjelfständig husbonde
i sitt eget hus.
En vacker sommardag 1434 låg gubben Styke i
skuggan af sin bergsudde med ökstocken och hade
sina fiskebragder ute. Han blef då varse tvänne
karlar, som från landsidan närmade sig hans stuga.
De voro bönder, det kunde han se på deras klädedrägt,
men den ene bar en hornbåge och den andre en yxa
på axeln. Sedan gubben Styke öfverlagt några
ögonblick med sig sjelf, drog han upp sina metrefvar i
båten och grep till årorna. Ett par år tag hade fört
honom närmare stranden, så att han kunde noga se
hvad karlarne skulle taga sig till, i fall de hade någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
