Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hartwig Flögh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, utskötos och lades intill bryggan, hvilken man
icke kunde nalkas från landsidan.
Då bönderna ändtligen i spridda flockar, ty de
hade under vägen icke så noga hållit tillsammans;
nalkades genom parken närmast slottet, och hunno på
ett pistolskott nära, sågs lågan och röken af en
vård-kase höja sig från tornet. Bondehären stannade och
de båda anförarne skyndade fram till främsta ledet
for att se sig före och taga sina dispositioner. Peder
Elfson syntes mest öfverraskad och rådvill. “Säg nu
ett godt råd,u sade han; “fogden har säkert fått hjelp
från Stockholm eller väntar han, efter han håller eld
uppe i tornet. “
“Om han redan fått förstärkning,“ svarade Algot,
“så bekommer det oss illa, att stå här och vänta tills
han skjuter på oss, och har han icke fått
förstärkningen utau väntar den, så göra vi bäst att förekomma
honom. Låt oss derföre genast falla till och gå öfver
grafvarna. Låt föra fram stegarna, Peder Elfson!
Vill du gripa an från denna sida, så skall jag söka
att komma åt bryggan. Ser du huru många skutor
der ligga? Om vi kunde föra bort dem!“
Bönderna utbredde sina massor i skogsbryhet, så
att slutligen borgen från landsidan var helt och
hållet instängd, utan att något fiendtligt derifrån
afhör-des. Algot hade under tiden samlat några af de
raskaste drängarne, bland hvilka Elof och Eskil, och
närmade sig stranden der borgmuren just utsköt ett
hörn i vattenbrynet. Man kunde se bryggan, och det
befanns att borghöfdingens folk var sysselsatt med
att bära saker ombord på skutorna.
Hastigt ropade en vakt från muren ofvanför
Algots hufvud: “Hvem är det som vågar komma
konungens borg för nära? Bort med vapnen, bönder!“
“Hå hå!“ utbrast Elof och såg uppåt, “är du
herre öfver konungens borg här, efter du talar så?
Mep vänta skall du få märka huru vi, bönder, kasta
bort våra vapen!“
Ynglingen hade spänt sin båge, och vid dessa
ord lyftade han den samt sköt en pil emot knekten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
