Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De begge bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var nära midnatt då riddar Görgon, sedan
han enligt loflig tysk sed, flitigt anlitat en stor kanna
med liibskt öl, kom att tänka på fången. Görgens
själ hade blifvit munter och han behöfde någon att
språka med. Han tog sin kanna med sig i den ena
och en lampa i den andra handen och trädde så in
till fången.
Det dröjde länge innån han kom tillbaka. Men
då lemnade han lampan inne i fångrummet och gick
hastigt Öfver gården ut på gatan.
Men som ha^ dröjde alltför länge borta, beslöt
en af vakterna att se efter lampan i fångrummet. Till
sin stora bestörtniug fann han i stället för fången
riddar Görgen sjelf afklädd och bunden. Det var
alltså tydligt att Lauritz i herr Görgens kläder kommit
på flykten. ’
Det var tidigt en morgon, då Lauritz återkom till
Singö. Det vackra skeppet låg stilla för sitt ankare.
En slup låg invid stranden och dess besättning
emot-tog just af några bönder lifsmedel, så att allt utvisade
att freden ingalunda var bruten emellan bönderna och
Lauritz’ folk. På sin utröttade häst skyndade han
dit. Utan att låta märka sig, emottog han böndernas
förråd och betalte det hederligt, hvarefter han
afske-dade dem. Han hade derefter något att ensam syssla
vid en tall, men återvände snart till sin slup och gick
ombord på skeppet, der han helsades med jubelrop af
sina sjömän.
Med en egen känsla af frihet och glädje satte
Lauritz foten på sitt eget däck. Hans öga flög ifrån
topparna, utefter hvarje lina, hvarje tåg, hvarje tross,
med välbehag. Allt var i godt skick och bättre än
då han lemnade det. Tiden hade blifvit väl använd
medan fartyget låg för ankar i Singöfjärden.
“Upp med ankaret, mina gossar!“ ropade den
glade sjöhöfdingen, i det han äfven kastade en blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
