Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De begge bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vakten. Denne kände Erlandus mycket väl. Med
frimodig uppsyn nalkades presten honom derföre och sade
att han önskade tala med den fångne främlingen. Utan
tvekan biföll riddaren hans begäran och lät honom
träda in i fängelset.
Då Erlandus inträdde, reste sig Lauritz upp ifråu
den bänk der han sutit. Så snart dörren blifvit stängd
och de båda bröderna blifvit ensammme sade Erlandus:
“Du skall vara fri innan morgondagen, broder. Det är
icke min vilja, ehuru det är mitt fel att du blifvit
fängslad. Min pligt bjuder mig att lyda min höge
förman. Jag måste söka att bemOTtiga mig ditt skepp,
och reser derefter till Singö för att beväpna allmogen.
Men jag reser på en omväg. I Edbo prestgård dröjer
jag åtminstone en dag, för att derifrån samla folket
och föra det med mig. När du blir fri så res samma
väg som vi kommo hit. Du skall då hinna före mig
till ditt skepp. Gå genast till segels, så är du åter
din egen herre på hafvet. Jag lemnar din häst i den
lilla stugan vid Kungsängstullen.“
Lauritz teg och räcfcte sin broder handen .
“Här lemnar jag dig alla de penningar jag eger,“
fortfor Erlandus, “och derjemte ett kort men starkt
svärd, som kan komma dig till nytta.“ Yid dessa ord
framtog presten under sin kåpa svärdet och
penningpungen.
“Jag tackar dig, broder,“ sade Lauritz; “jag visste
väl att du åter skulle hjelpa mig fri, derför har jag
icke varit bekymrad öfver min olycka. Dina
penningar kan jag behöfva på vägen men under roten af
den tall, vid hvilken vi först omfamnade hvarandra
vid min landstigning, skall du finna dem igen. Vi
träffas om en dag lyckligare tider uppgå för vårt
fädernesland. “
“Earväl då, broder,“ sade Erlandus i det han
störtade till sin broders bröst.
Med tårar i ögonen skildes de båda. Erlandus
tryckte Görgens hand till afsked, återtog sina hästar
af korgossen, red tillbaka öfver Dombron och
lem-nade staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
