Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan på Lurö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Den staokars brunte!“ suckade munken; “helige
Antonius, förbarma dig öfver honom!“
“Han är väl nu sliten i stycken!“ yttrade
fiskaren och drog sig tillbaka från dörren.
“Hvad vill detta säga?“ utbrast Esbernus, sedan
han hunnit något sansa sig. “Hvad är det för en
främling? Hvad vill den uggle-ungen i edert
dufvenäste, systrar? Aha, det är ni, herr Sixten! Hur
har ni funnit vägen hit? Hur har ni kunnat emottaga
honom, syster Ingrid?“
“Jag vill berätta eder alltsammans,“ svarade
abbedissan; men hennes berättelse afbröts af ett
ohyggligt tjut och ett förnyadt krafsande på dörren.
Esbernus gick att efterse haken, sköt före så
många reglar han kunde och undersökte derefter
fönstergluggarna. Han öfvertygade sig snart, att det
icke var möjligt för rofdjuren att intränga. “Låt oss
gå i bönsalen,“ sade han, “der vill jag undersöka
saken!“
“Godt!“ sade Sixten med stolt uppsyn, “men vi
skulle kanske bäst uppgöra saken med hvarandra,
fader Esbernus, på tu man hand.“
Munken betraktade honom med ögonen fulla af
misstroende, men slutligen sade han: “Välan! Det må
så ske! Men först vill jag höra eder berättelse, fru
Ingrid! Dröjen här, I öfrige! Den tjutande vakten
lär väl hindra er att fly!“
Medan abbedissan och biktfadern gingo in i
bönsalen, skockade sig de öfriga nunnorna i ett hörn af
rummet. Cecilia stälde sig bredvid Sixten och de
hviskade med hvarandra. Hastigt upptog Sixten sin
båge och sina pilar, som lågo i en vrå, och de båda
älskande tycktes hafva fattat sitt beslut.
Esbernus trädde ut. Då han såg ynglingen
beväpnad, blef han bestört, men hämtade sig snart och
sade: “Ni har hittills, såsom jag hörer, uppfört er
fromt och stilla i klostret, ehuru ni på ett falskt sätt
insmygt er der, herr Sixten. Eder skall intet ondt
vederfaras, om ni fredligt lemnar denna helgedom.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
