- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
279

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nunnan på Lurö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Jag skall göra det, fader Esbernus,“ yttrade
ynglingen; “men denna min brud skall följa mig. Jag
kallar och bjuder eder, att inför konungen sjelf stå
till svars för edert uppförande emot jungfru Cecilia,
och eder list emot mig!“

“Herr Sixten Sparre!“ svarade munken, “jag vet
väl att vår nye konung är afvog emot kyrkans tjenare
och isynnerhet emot oss, klosterfolk. Men jag skall möta
eder, och jag vädjar till den helige fadren i Rom!“

“Välan!“ återtog Sparre, “jag vill ännu dröja
här några dagar, tills odjuren hinna aflägsna sig och
vädret blifver skapligt. Cecilia skall, såsom hittills,
vara i fru abbedissans vård och rum; men ni, fader
Esbernus, skall sofva med mig här i bönsalen. Min
båge skall vara min hufvudgärd. Jag vet att jag är
den starkaste här, och jag skall begagna mig af min
makt.“

*



Redan var nyåret förbi. Esbernus och Sixten
hade hållit långa samtal med hvarandra; men den
senare försummade intet ögonblick att bevaka sin
omgifning. Hvarje morgon fordrade han att få se och
tala vid Cecilia, för att öfvertyga sig, att hon blef så
behandlad, som han väntade. Tiden, sålunda tillbragt
dels med den lärde munken, dels med den älskade
flickan, förflöt ganska lätt. Han hade tillsagt Cecilia
att rusta sig för en lång färd. Sjelf förfärdigade han
en kälke för färden.

Det blef ändtligen en vacker dag. Inga moln
syntes vid horizonten, och vintersolens strålar glittrade
på det oöfverskådliga, snöbetäckta isfältet. “I
dag vilia vi försöka!“ yttrade Sixten. “Har du mod,
Cecilia?“

“Min moder blef en vinter skickad på en öppen
skuta till Danzig,“ sade jungfrun: “jag har af henne
lärt att icke vara ömtålig. Jag är färdig, Sixten.“

Abbedissan framträdde. “Jag är här den svagaste,
och måste medgifva hvad jag icke kan hindra. Fader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free