Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det en högtidlighet, som så lifligt uppfriskade alla
minnen af blodsbard och vänskap, att tillgifvenheten
snarare ökades än minskades af den långa osäkerheten
om hvarandras lif och omständigheter.
Då den unga flickan hörde faderns berättelser,
hände det visserligen någon gång, att hon tänkte på,
huru roligt det väl skulle varit att, också bortföras af
en så glad och hurtig herre, som hennes far afmålade
sin vän. Hon påminde sig huru en gång, då hon
ännu var barn, Knut Roos hade helsat på hennes far,
och då medhaft sin yngsta son, som var ett par år
äldre än hon; och den unge Gustaf Röos, funderade
hon på, skulle just vara den person, som bäst passade
för henne att följa, i fall något bortförande kunde
komma i fråga. Men han var så mycket barn, då hon
såg honom, att hon väl knappt vågade tro, att han
mindes henne. Hans vackra gestalt, med sin sköna
hy och sina röda kinder, sitt långa, ljuslockiga hår och
de blå ögonen, sväfvade för hennes minne, som en
syn ur en dröm, som skymten af en engel. Men det
föreföll henne, som han icke funnes i den verkliga
verlden, och hon beslöt derföre att vid tillfälle se sig
om huruvida någon yngling skulle finnas sådan som
hon föreställde sig Roosen.
Hon hade oförmärkt, både i Helsingland och i
Allmunge, der hon bodde, kastat ett nyfiket öga på
ynglingarne, som begapade henne, när hon kom
ridandes på kyrkbacken på en präktig gångare, åtföljd af
sin far och hans gråskäggige trotjenare och
vapen-dragaré, Måns Hane; men hon kände sig ingalunda
hågad, att med någon af de långhåriga och
skinnbe-pelsade bondgossarne företaga en så äfventyrlig färd.
På sätesgårdarne inom socknen fjinnos icke heller unga
kavaljerer, som på något sätt skulle kunnat svara emot
idealet i Gundborgs hjerta. Ty på Väsby bodde ingen
af Baggefamiljen; på Hagby ingen af Buriska, emedan
den förra var vid hofvet och den senare uppehöll
9ig i Norrland. På SegUnge hade hon väl haft en
jemnårig vän, Kerstin Månesköld, men hon hade blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
