Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tig och lyd!“ befallde Sigfrid med en röst och
en blick som icke tålde motsägelse. “Bid förut,
Gund-borg!“
Med hufvudet vändt tillbaka, red hon ända fram
till grinden, som ynglingen höll på att öppna.
1 detsamma kommo bönderna fram till herr
Sigfrid. Utan att det ringaste akta hvarken hans stånd
eller ’ålder, redo de på lika vildt, och då han svängde
sin häst tvärt för vägen, for att tvinga dem att stanna,
blef han i ett ögonblick kullvräkt och öfverriden.
Gundborg uppgaf ett jämmerrop och ville flyga
till lians hjelp, sjelfva den ursinniga skaran till mötes;
men hastigt som blixten fattade ynglingens hand
hennes häst vid betslet. “Låt dem rida förbi!“ ropade
han och drog henne med sig genom grinden. Som
en stormvind förbistörtade den vilda ryttarehopen.
“Låt oss nu se, hur det står till med den gamle
herrn!“ sade han då till den af ångest halfdöda
flickan. 1 fyrsprång flögo de fram till stället, der den
hedervärde herr Sigfrid höll på att kräla sig upp från
den döda hästen, emedan han sjelf icke var så illa
skadad, som det skulle tyckts.
Ynglingen uppreste honom, och Gundborg frågade
genast efter hvar han skadat sig. “Jag har icke
skadat mig,“ svarade herr Sigfrid, “men hvart tog du
vägen, efter du kommit undan ? De fördömda
bönderna!" tilläde han mumlande, utan att vänta på svar,
“men jag skall sätta Thure Bjelkes fogde i håret på
dem, skola de få se! Att icke låta hederligt folk i
fred draga sin gata fram! Men vänta!“
Hans husfolk ankom. Han gnuggade sina blånad er
på armarna och ryggen, svor några gånger, trätte på
dem, som ej kunnat följa med, och slutligen, sedan han
med foten undersökt, om det ännu fanns lif i den döda
hästen, befallde han att sadeln skulle spännas af och
läggas på en af drängarnas hästar, och att en af
tor-parae skulla stanna qvar för att taga vara på huden.
I>en främmande ynglingen, som, utan att blifva
tilltalad, hittills betraktat tillredelserna till resans fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
