Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eder, ty han är en ädelmodig herre. För öfrigt,“
fortfor han med sträfvare ton och sänkt blick, “fraktar
jag att den papistiska gemålen, som hertigen har, väl
kan tala vackert, och äfven gråta då det är
nödvändigt, men desto farligare är hon, ju mera skön hon är
och ju flera af våra unga herrar hon kan fånga och
intaga, desto mera, fruktar jag, skola jesuiterna glädja
sig, men alla rättrogna och redliga konungens
undersåtar lida.“
“Huru härmed må taga en ända, vet jag icke och
kanske ingen menniska,“ svarade Sture, “men det
tyckes, som herr Sigfrid vore obekant med den nyheten,
att hertigen troligen blifver af konung Erik förklarad
för riksförrädare, och att en krigshär tros ofördröjligen
utrustas till Abo, att taga honom till fånga. Eder son,
den tappre herr Anders Sigfridsson, blir säkert
anförare. Derföre är just riksdagen samman kallad.u
“Detta var en svår befattning för honom och en
bekymrande underrättelse för mig,u sade gubben, “men
jag förlitar derpå, att min Anders gör hvad honom
tillhör, såsom en redlig man, om ock saken är något
vansklig. “
“Jag är bekymrad för min broder,“ svarade Sturen,
“men min fader har varnat honom i tid. Han är ännu
hos hertigen, men måtte väl snart komiha derifrån, ty
min far har skickat honom en af sina tjenare med bref
till honom. “
Gundborg hade emellertid dukat upp en måltid,
som var lika grundlig till innehåll, som till omfång,
och hon stod nu, lyssnande till herrarnes samtal, med
de ljufva kinderna färgade af det innerligaste
deltagandes lätta rodnad. Gubben Sigfrid blef varse, att
hon hade måltiden färdig, qväfde sina bekymmer för
sin son och sin kung, och afbröt derföre samtalet med
en uppmaning till sin gäst att hålla till godo, så godt
han kunde förmå på landet.
Måltiden gaf emellertid ett stort begrepp om
landt-junkarens förmåga, både att mätta sig sjelf och andra.
En lybsk och en svensk skinka täflade om företrädet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
