- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
330

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Godt!“ inföll Sturen. “Men det är icke långt
till dess. Vet du hvilken väg han ämar resa? Far
han landvägen ända fram, eller reser han til) Upsala,
för att derifrån taga sjövägen.“

“Jag vet icke säkert,“ gaf Staffan till svar; “jag
tror likväl att han reser sjövägen från Upsala, efter
han sjelf eger några skutor. Men när befaller ni,
stränge herre, att jag skall sadla våra hästar ?“

“Om jag icke kände orätt,“ invände Sturen, “var
min gångare ömfotad i går afton. Han behöfver hvila,
och jag fruktar att vi måste betjena oss af herr
Sigfrids gästfrihet ända tills han reser. Kanske blir det
också nödvändigt att lemna hästen qvar i Upsala, tills
hanv blir rätt uthvilad, och då, tror jag, resa vi
sjövägen derifrån. “

“Herr Sigfrid låter oss säkert medfölja på sin
skuta,“ sade Staffan med ett slugt leende.

“Tag in min våtsäck,“ befalde Sturen;
“resklä-deraa äro ännu våta efter regnet. Tag fram min grå
högtidsklädning med silfverkorderna.“

“Jag har torkat kläderna i natt,“ invände Staffan.
“Utom kappan, hade de icke hunnit blifva våta,
emedan vi voro så nära Lenna när regnet bröt ut.“

“Det må jag bäst veta,“ afbröt Sture; “gör som
jag befallt.“

Drängen lydde, och snart stod Sturen, grann som
en prins, färdig att helsa på sin hederlige värd och
sin unga värdinna.

Äfven jungfru Gundborgs toilett hade blifvit gjord
med bmsorg och eftertanka. I god tid öppnade den
unga flickan sina skåp och kistor, och stod i sin lätta
morgondrägt framför dem, för att upptänka hvilken
klädning det vore mest passande att anlägga. Med en
känsla af nöje besåg hon den dyrbara garderoben, som
hennes far så rikligen försedde. De guld- ocli
silfver-stickade klädningama af sammet och atlas lyste i den
prydligaste ordning, ooh tillhörande skjörten med
kragar och silkesärmar, äfvensom perlehufvor och
sam-n^etsmössor, hängde öfver hvaije klädning. Ett “sy-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free