Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrin, öfverdraget med rödt sammet“ och tvenne
“Rysse-skrin“ voro fulla med perlekrantzer, silfverbälten,
ringar och andra klenodier — isynnerhet “guldstifter“,
som nyttjades såsom nålar.
Redan hade Gundborg framtagit sin praktfullaste
klädning af ljusblått sammet, då hon besinnade sig,
och blygt seende sig omkring, liksom hon skulle fruktat
att någon blifvit varse hennes tanke, smög den
tillbaka på sitt ställe. Hon valde i stället en ganska
enkel drägt af* mörkbrun a t] as, som i släta veck slöt
sig tätt om lifvet. Derefter påtog hon en “pipkrage*4
som nätt omslöt den lilla hakan, och ehuru denna
klädsel nu för tiden kanske skulle synas något stel,
gaf den åt hennes välväxta gestalt ett visst uttryck
af ordentlighet och prydlighet, som mycket behagade.
Det långa, mörka håret kammade hon slätt uppåt
hjessan, der hon fastade det i en tjock fläta, med
svarta, guldstickade band, hvilkas ändar hängde ned
öfver nacken. Endast en enda lock vid hvardera
örat lät hon löst nedhänga. Omkring händerna knäppte
hon små handkrus (manchetter), veckade som
pipkragen, och ett par höga sammetsskor fulländade hennes
klädsel.
Knappt hade hon gått några steg fram och
tillbaka i den nätta drägten, som hon annars icke hade
skäl att vara missnöjd med, enligt det vitsord hon fick
af sin lilla, men med ofantligt breda förgylda ramar
omgifna spegel, då hon påminde sig, att hon ju icke
skulle fara till kyrkan, utan som en rask värdinna
besörja om frukost och middag, och’ hvar skulle
pipkragen och manchetterna taga vägen i köket? Hon såg
på sig sjelf med en liten förlägenhet, och då hon
smålog åt sin egen tanklöshet, sprid de sig en Än rodnad
öfver hennes kinder, ehuru hon visste att hon var
ensam. Men emedan hon, stnåningom förvirrad
här-öfver, såg sig i spegeln, hörde hon hastigt tunga steg
i trappan, som ledde till hennes rum. Hon igenkände
sin fars gång och visste icke hvar hon skulle gömma
sig, ty hon blygdes öfver at blifva ertappad af honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
