Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några år lefde nästan lika ensam som i klostret, emedan
presten beständigt var borta på långväga förrättningar
i den vidsträckta församlingen. Här hade han i sin
enslighet ännu flitigare studerat sina begge böcker, tills
presten slutligen också en d«fg hemförde till honom en
latinsk bibel. Den hade derefter utgjort hans käraste
sällskap och tröst, under den tid han bodde der.
Slutligen beskref han, huru en dag hertig Johan kom
resande ditåt och fick se honom, och fattade ett nådigt
välbehag till honom och tog honom till sitt hof. Han
hade nu äfven återfunnit’ sin slägt i Röslagen och
förklarade derför med den mest svärmiska
tillgifven-het, att han skulle vara sin herre, hertigen, tacksam
och trogen, så länge han hade en droppa blod qvar i
sitt hjerta.
Sjelfva Sturen var rörd öfver hans öden, och
tycktes med mera välvilja vända sig till honom.
Gundborg gick ut, för att dölja några tårar.
“Så när hade jag glömt en sak,“ utbrast gubben,
“ursäkta så länge, herr Sten! men jag måste tala med
Johan Bertilsson.“
Herr Sigfrid tog ynglingen vid handen och förde
honom i ett annat rum, der jungfru Gundborg med
obeskriflig godhet emottog honom.
“Jag skulle icke gerna alltför hastigt vilja skiljas
vid den, som gjort min dotter en så stor tjenst, som
ni, herr Johan,“ började gubben med ett vänligt allvar
i sitt ansigte, “derför beder jag eder, som är ung och
rask och säkert vill beskåda verlden, att följa med oss
till Stockholm på ett par veckor. Jag ville gerna
helsa på min son innan han reser bort någonstädes.“
Johan hade ingen håg att besöka Stockholm. Han
sade att han ärnade tillbringa sommaren hos några
slägtingar i Roslagen.
Då framträdde jungfru Gundborg och bad honom
att göra dem sällskap. Huru kunde han säga nej?
Ehuru ännu en viss motvilja för resan rörde sig i hans
själ, qväfde han den och sade: “att det skulle vara
honom obeskrifligen behagligt att få göra en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
