- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
340

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

resa i deras sällskap; men han måste åtminstone först
helsa på en af sina slägtingar, hvilken bodde i socknen
bredvid.“

Sigfrid föreslog honom att göra denna påhelsning
följande morgon, så sktille de om aftonen mötas i
Upsala, och sedan tillsammans segla till hufvudstaden.

Han biföll detta, och gubben tog honom i hand
och sade: “Ännu ett ord, låt mig härefter fa lägga
bort ordet herr, och i stället säga, som åt en son:
min kära Johan! Kalla mig också far, isynnerhet som
din egen icke mer lefver!“

Körd omfamnade ynglingen honom och sade: “Ja,
jag vill kalla er min far och anse er såsom sådan. Jag
har blott hittills varit utan far och ..han ville säga
mer, men förmådde icke.

“Då skall Gundborg bli din syster, och Anders
och Stig och mina andra barn skola också snart blifva
dina bröder,“ sade gubben; “men nu in till herr Sten.“
* Han gick förut.

Men då gick ynglingen fram till Gundborg,
fattade hennes hand och sade, med ett sällsamt uttryck
i sitt fina ansigte: “Ack, måtte ni, ädla jungfru,
aldrig ångra er godhet emot en främmande, faderlös
yngling!“

“Kalla mig du, Johan!“ sade den rodnande flickan,
och med systerlig välvilja tryckte hon honom till sitt
bröst, och hans skälfvande läppar möttes af en kyss.

Tidigt den följande morgonen hade Johan Hästsko
varit vaken. Han satt med hufvudet lutad t i handen,
vid fönstret, som han öppnat, för att se den sköna
ut-sigten. En äng, på hvilken de väldiga ekarna just
nyss iklädt sig sin vårgrönska, låg på båda sidor om
gården, förbi hvilken Långsjön, snarare lik en bred,
lugn flod, än en sjö, sträckte sig, speglande i sitt klara
vatten de herrliga stränderna, hvilkas uddar,
omvex-lande prydda med löfträd och barrskog, allt längre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free