Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke att ge oss aftonvard. Säg åt din bror Lars, att
han går till tornet och läser bommen och tar hem
nycklarna.u
Sedan dessa ordres voro utdelade, vande han sig
till de båda herrarna och bad dem sätta sig. Han sjelf
uppknäppte några knappar af sin rock, liksom för att
lemna bättre utrymme åt sin runda mage, och satte
sig bredvid, dem. De båda gamla herrarna skämtade
oupphörligt, utan att den värdighet, som Sivard Kruse
iakttog, och den vördnad, blandad med ett visst
sjelf-behag, som handelsmannen aldrig öfverskred, störde
deras förtrolighet. Endast Roos deltog icke i deras
muntra skratt, utan tycktes försjunken i allvarsamma
drömmar.
Efter en stund inträdde fru Agda med några bägare
och en stor silfverkanna, full af den klara nektarn.
Hastigt stego de båda främmande herrarna upp och
bugade sig för den bleka, men sköna gestalten, som,
utan att svara, helsade dem tillbaka, satte sin börda
på bordet framför dem och, sedan hon med ett stilla,
knappt märkligt ömhetens småleende sett på sin far
och af honom erhållit en hjertlig bifallsnick, försvann
lika stum som hon kommit.
Sivard Kruse och Boos kastade en blick af
förvåning, liksom öfver hennes obeskrifliga skönhet, på
hvarann, hvarefter samtalet mellan de gamle åter
börjades, allt mer och mer lifvadt af vinet, medan
Roos åter försänktes i sina fantasier. Ett par gånger
bjöd Per till att sätta ett muntert lif i ynglingen
med några lustiga anmärkningar öfver honom; men
då det icke hjelpte, sade han med sänkt röst, liksom
förtroligt till Sivard Kruse, dock så att Roos hörde
det: “Jag kan svära på, herr Sivard, att gossen blifvit
kär i någon holländska, kanske en nunna, som han
aldrig kan få. Men se bara,“ tilläde han högt, “huru
han rodnar; nå nå, det går väl för sig, herr Gustaf
Roos! Ni glömmer henne väl, när ni får se någon
af våra svenska jungfrur, som behagar er.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
