- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
350

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han blef förlägen, men en fjerde person,
nämligen f. d. slottsfogden på Gripsholm, herr Erik
Eolfs-son befriade honom, genom sin ankomst, från
skyldigheten att svara.

Öfver Riddarfjärden blåste en mild vestan, och
med fulla segel sväfvade Sigfrids skuta fram mellan
Långholmen och Munkliderna (Kuugsholmen) emot den
af aftonsolen förgyllda hufvudstaden.

På en stor kista sutto Sturen och Gundborg, med
ögonen fästäde på den praktfulla syn, som låg
framför dem. Ett litet stycke från Gundborg stod Johan
Bertilsson med armarna i kors på bröstet, och såg
mer på henne än på utsigten. Den tiden hade ännu
icke malmarne blifvit prydda med de höga hus och
resliga kyrkor, som nu gjort dem till en
sammanhängande del af Stockholm. Till venster om de seglande
låg Munklägret, der de forna munkarne hade en
lägerstad för aflidne bröder. Vid stranden stodo allenast
några nothus och fiskarkojor, och bland de af
småskog be växta klipporna framskymtade kungsgården
Lidarne, som Gustaf I hade skänkt åt en sin skeppare
Olof. Men framför udden af denne holme uppreste
sig Brunkebergs höga sandas, vid hvars fot ruinerna
af S:t Klaras kloster och kyrka syntes öfver de små
hus, som här och der, efter en brand, som för några
år tillbaka bade lagt hela den lilla norra förstaden i
aska, börjat åter uppstå. Men högst på berget befanns
ett litet vårdtorn, hvarifrån man hade utsigt öfver
hela staden och hamnen.

Till höger höjde sig Skinnarviksbergen, med några
väderqvarnar, och borttogo utsigten Öfver den till
beteshage begagnade och föga bebodda Asöna (nu
Södermalm). Men dystert sammandrogo sig Sturens
ögonbryn, då Gundborg frågade honom, hvad för
besynnerliga pålar och inrättningar syntes mellan qvarnarna
öfverst på bergshöjden. Han kastade några skarpa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free