Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Gundborg hörde sitt namn ur sin dystra
broders mun, blef hon stående utan rörelse och ord, tills
han sade sitt Amen, som upprepades liksom i en kör
halfhögt af hela församlingen. Då sjönk hon sanslös
och likblek i Sturens armar.
Sigfrid ville störta fram till sin dotter, men måste
stå stilla, då i detsamma konungen sjelf steg ur sin
förgylda bänk och gick fram för att lyckönska de
nygifta. Anders Sigfridsson, bestört och för törn ad, kastade
ljungande blickar på Roos, som, orörlig men full af
ångest, stirrade på den afsvimmade. Sturen sjelf
darrade som ett asplöf, och den arme Hästsko lutade sitt
svindlande hufvud mot en pelare. Prinsessan ensam
var rådig. Hon befalde ett par af jungfrurna
emot-taga flickan och föra henne hem. Konungen hade
emellertid fullbordat sin lyckönskan hos brudgummen.
Då han nu nalkades bruden, blef han varse den
afsvimmade flickan, som, lik en hvit marmorbild, låg
orörlig i jungfrurnas armar. “Låt bära henne till din
vagn,“ sade konungen till sin syster, och prinsessan
gaf jungfrurna befallning härom.
Hvimlet af en tallös folkhop hado gjort, att endast
få af dem som stodo närmast, hade märkt olyckan, så
att de lyckönskandes muntra sorl fortfor länge, sedan
flickan var bortförd af de tvänne tärnorna, hvilka
Agda följde.
Knut Roos hade icke märkt det som förefallit.
Då han, under det den lyckönskande skaran
framström-made till koret, kom Anders Sigf ridsson nära, slog han
honom vänligt på axeln och sade, med ett sjelfförnöjdt
leende: “Den gången gjorde- jag och gamle Sigfrid ett
lustigt spratt.“
Öfversten svarade intet, men stirrade honom skarpt
i ansigtet.
Konungen sjelf förenade sig nu med bröllopståget
och anförde det till gillestugan, under dånet af
trumpeter och basuner. Derinifrån ljöd en konstigare musik
af fioler och andra “klinkaspel“, äfvensom flöjter och
andra pipor. De vida salarna voro fulla af bord, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
