Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Roos hade med oroligt sinne följt sin
fästmö hem’ifrån bröllopet. Han saknade den unga
Hästsko, men sökte att tillfredsställa sin och Gundborgs
oro med den tanken, att han gått hem förut. Han
hade väl märkt ynglingens rörelse första aftonen, då
de talade om Gundborg, och hans spända och
ångestfulla väsende hela dagen, allt sedan det lystes för
Gundborg. Då han, sedan han skiljts vid
fruntim-merna, icke fann honom på kammaren, blef han
allvarsamt bekymrad för honom. Hästsko hade
emellertid väl kunnat, såsom seden den tiden var, följt hem
med någon af ynglingarna, som han blifvit bekant
med på bröllopet. Men detta ville Roos icke gerna
tro. Under den lifligaste oro afvaktade han
morgonen, och begaf sig då ganska tidigt ut, att söka rätt
på sin vän.
Han hade gått omkring och frågat alla bekanta,
som han visste hvar de bodde, och alla, som hnn mötte
och igenkände såsom bröllopsgäster; men ingen hade
sett honom. Nu rann det honom i sinnet att gå upp
till slottet för att spörja efter honom.
Då han inträdde på borggården, stod af en
händelse en port i det aflägsnaste hörnet öppen, genom
hvilken han kur de kasta en blick inåt Smedjegården
och häktet. I detsamma leddes eller släpades af några
knektar en yngling, hel och hållen smidd i tunga
jern-bojor, öfver gårdsplanen derinne. Matt hängde hans
hufvud på ena skuldran, och hans ben förmådde icke
bära honom. Roos kände igen hans kläder, och då
han kastade en blick på det blodiga ansigtet, utbrast
han: “Min Gud, det är Johan Bertilsson!u och
störtade dit.
Men när han kom till den öppnade porten fälde
ett par vaktkarlar hastigt sina bardisan er emot honom,
och han måste vika tillbaka. Johan Hästsko hade hört
hans utrop och upplyftade hufvudet och kastade endast
på honom en döende blick, hvarefter han bortfördes
af vakten. Men midt på Smedjegården framträdde
Kongl. Majestäts prokurator och sekreterare Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
