Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derför ville jag af honom veta, hvad han kunde känna
i saken. Men det är nog, om herr Gustaf lofvar att
sjelfmant komma till förhöret, och ni, herr Sten, är
väl så god och äfven kommer tillstädes? Konungen
sjelf blir närvarande vid förhöret, och det sker nu
genast, innan saken föredrages för ständerna. Värdes
alltså följa mig, ädle herrar!“
En sällsam känsla genomträngde Sturens bröst.
Den stackars ynglingen, som han tyckte sig hafva så
orättvist fattat motvilja för, redan hos den gamle
Sigfrid på Lenna, var nu det första offret för den
blodiga osämja, som snart skulle sönderslita
fäderneslandet. Sturen anade, att han sjelf och hans slägt
icke heller skulle kunna förhålla sig stilla och utan
deltagande i brödrakriget, och hans beslut blef fast,
att i striden med de utländska fienderna söka en
hederlig död, eller ock en ära, som kunde gifva honom
ett kraftigt inflytande på sakernas gång, så att han
skulle kunna vända dem till det bästa. Emellertid
följde han nu tigande med Göran, och kastade en
lugnande blick på Gustaf Roos, hvilken icke kunde
dölja sin oro, som dock ej gällde honom sjelf, utan
Hästsko, hvars yttrande vid aftonmåltiden hos Per i
Porten nu tungt föll honom på sinnet.
Herrarne inträdde i en dyster sal i tornet Kärnan.
Kring ett stort bord, öfverdraget med svart kläde, sutto
flera af deras vänner. Anders Sigfridsson stödde med
tankfull uppsyn hufvudet i handen, och hvilade sin
armbåge på svärdsknappen. Sivard Kruse såg så
förvirrad och brydd ut, att man väl kunde märka att
han velat gifva mycket godt, för att väl vara
härifrån hos sin unga brud. Äfven de öfriga herrarne
sågo icke glada ut. Sturen tog sin plats bredvid
fält-öfversten Rålamb, men Gustaf Roos blef stående vid
en fönsterglugg.
Konungen inkom, och sedan han helsat på
do-marne, satte han sig på en länstol, afsides från
dombordet. Hans Ögon voro vilda och kastade rysliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
