- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
389

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blickar omkring sig, men oaktadt sin häftighet*
bibehöll han on stolt och värdig hållning.

Göran Persson gaf en vink åt vakten, och den
olycklige ynglingen infördes och ställdes midt emot
sin anklagare, Göran Persson sjelf. De all mensklig
känsla upprörande plågorna på sträckbänken hade
nästan beröfvat den anklagade medvetandet. Hvarje
muskel var våldsamt försträckt, och han uppehölls
éndast af ett par vaktknektar, som fattat honom
under armarne.

Alla herrarne vände sina ögon ifrån det
fasansfulla skådespelet. Endast Göran fastade, med kall
uppmärksamhet, sina ögon på den fångne, och tycktes
vänta att höra honom sjelfmant uppgifva, hvad man
ville veta af honom.

Efter en hemsk väntan, endast afbruten af hans
matta jämmer, sade Göran med en djup stämma,
hvilken ovilkorligen jagade en rysning genom alla
närvarande: “vill du ännu bekänna, vettvillige yngling?
Har du icke hört hertigen tala om anslag mot konung
Eriks lif?“

Hästsko frampustade ett läte, som lika väl kunnat
tagas för ett jämmerrop, som ett ja.

“Då du bekänner," fortfor Göran, “skola dina
marter lindras. Lös tumskrufvarna af honom.“

Det skedde. Nu vände sig Göran till en person,
som hittills obemärkt hållit sig undan i ett mörkt
hörn af salen. “Kom fram, Axel Pedersson, och vittna
hvad ni hört!“

Gustaf Roos, intagen af en fasa och afsky, som
han icke kunde styra, lade handen hastigt på
svärdfästet, och kastade mor diska blickar på köpmanssonen.
Men hastigt grep en hand honom i armen. “Han vill
mörda mig midt ibland mina tjenare och vänner!“ skrek
kungen, ty det var han. — “Späker den förrädaren!“
Herrarne sprungo upp, fulle af fasa och
förskräckelse; alla värjor blottades, och somliga trängde sig
kring konungen, andra kring Roos; vakterna sänkte
sina bardisaner och måttade oförsigtigt efttfr Roosen;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free