Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cecilia lofvat, att hos konungen utverka nåd för
honom.
Gundborg uppgaf ett jämmerrop. “Det var jag,
som lockade honom att följa med oss! Jag är skulden
till hans död!“ ropade hon. “Följ mig, Gustaf, min
barndomsvän; jag vill sjelf upp till konungen. Jag
vill falla på knä för honom; jag vill ropa och gråta
tilld ess han förskonar honotn.“
“Välan, Gundb6rg!“ svarade han bestört, “jag
följer dig; vi skola gå till fröken Cecilia och höra
hvad hon uträttat/4
De gingo till slottet. När de kommo till
vindbryggan, mötte dem en skara bistra knektar. De måste
stanna för att låta dem tåga förbi. Men efter dem
gick den dystre Stig Rålamb, och ledde den till döden
dömde ynglingen, som med dödsblekt ansigte och
lif-lösa blickar stapplade framåt, och efter honom kom
åter en skara knektar.
Vid denna syn uppgaf Gundborg ett ångestrop,
och fattade Roos’ hand, liksom för att hålla sig vid
honom och anropa honom om bistånd. “Låt oss skynda
till konungen!“ hviskade han och fattade henne om
lifvet, för att hålla henne uppe. Men Johan Hästsko
hade hört och igenkänt den hulda flickans stämma,
den enda, som klagade öfver hans olycka. Då
vaknade åter lif och känsla hos honom, han upplyftade
sitt hufvud och ropade: “Har jag sagt och bekänt
något emot min herre, hertig Johan, så är det osann t.
Deras plågor och pina hafva tvungit mig att svara ja
till deras frågor, men hertig Johan är oskyldig!“
“Tänk på Gud i din sista stund!“ sade prestens
djupa stämma, “drif ifrån dig alla jordiska bekymmer!
Du har intet mera med lifvet och verlden att skaffa!“
“Hertig Johan är oskyldig!“ utropade dödsfången
Öfverljudt.
I detsamma kom en ryttare framsprängande på
borggården. “Skynda med honom! Tysta munnen på
den skälmen!“ skrek den vilde ryttaren. Det var
Göran Persson, som sprängde förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
