- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
396

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Låt oss också skynda! — kanske det ännu är
tid!" sade Roos och bar den skälfvande flickan öfver
vindbryggan.

Så snärt de inkommit på borggården, återfick
Gundborg sin sans och beslutsamhet. "Häråt är
konungens gemak,u sade hon och flög uppför trapporna,
så att Roos knappt kunde följa henne. "En
konungens trogne tjenares dotter, Gundborg Rålamb, begär
att få tala vid hans kungliga majestät," sade hon med
bemödande att synas lugn, åt Erik Sture och Olof
Stenbock, som voro kammarherrar.

De unga kavaljererna ville, först tala med henne
några artiga ord, innan de anmälde henne. Men
hennes ångest var alltför synbar; Erik såg bestört på
henne och skyndade in. Men Stenbock lät sig icke
bekomma.

"Herr fänriken ämnar visst hos konungen,"
utbrast han, "begära ’Sbefälet öfver krigshären, och då
skola vi alla förena oss, att hos konungen utverka en
sådan anförare."

"Jungfru Gundborg är icke vid det lynne, att
hon gerna hör edert skämt, herr Olof," sade Roos
med allvarsamhet.

Stenbock uppgaf ett hånskratt, som genomträngde
den ångestfulla flickan med en ovilkorlig rysning. Hon
bleknade och var nära att draga sig tillbaka.

Högt upplågade Roos vrede; men den ädle
ynglingen qväfde sin harm, då han såg Gundborgs ångest;
han kastade endast en blick på Stenbock, hvari hela
en öfverlägsen själs förakt målade sig.

I detsamma ankommo Sten Sture, Sigfrid Rålamb
och hans son, öfversten. Högst förundrade att finna
Gundborg och Roos i konungens yttre rum, stannade
de bestörta och sågo på hvarandra. I detta ögonblick
öppnades konungens dörr och Erik Sture sade: "Hans
majestät väntar på er, jungfru Gundborg!" I
ögonblicket hade hon återhämtat sin fulla själsnärvaro oeh
störtade in som en blixt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free