- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
428

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på den unga flickan, som också derföre höll så
hjert-ligt af henne.

Denna gång var Anna redan utgången, och det
upp till Myrkeklef, då fru Ebba kom till hennes
kammare. Hennes frånvaro gaf derföre den goda frun
ett Önskadt tillfälle att få bannas på Bolla, hennes
tärna, en starkt bygd ehuru icke reslig vestgötaflicka,
som* hade ett par ögon, hvassa som diamanter, ett par
kinder, röda som pioner, och en mun, hvarur två rader
snöhvita tänder beständigt framtittade, ty det var aldrig
exempel på, att hon upphörde alt lo annorstädes än
i kyrkan. Den stackars oskyldiga flickan fick, för sin
unga matmors skull, nu uppbära en skur af bannor,
som varade fu]la trefjerdedels timma, ehuru hon inom
denna tid hade tre gånger kunnat hinna kalla hem
den bortgångna. Fru Ebbas bannor slutade dock på
ett för henne ganska eget sätt, om blotC den bannade
hade tålamod att afvakta slutet. Den tigande tärnan
fick nämligen en hel plåt till skänks af sin fru, allt
under det hon fortfor att banna och gräla.

4.

Den yördige kyrkoherden Kåkan höll just på att
tömma en kanna öl med sina välkomna gäster, då fru
Ebbas dräng, den långe Måns, klef in i kyrkoherdens
“anderstuga“ eller gästrum. Klämmande sin trasiga
hatt emellan de väldiga labbarna, och med ott på en
gång förläget och förtroligt utseende, berättade han,
att det var en stor glädje på färde vid Hellekis, och
frun ville nödvändigt, att “kära far“ skulle rida dit.

“Du plär vara en klok karl, Måns,“ yttrade sig
kyrkoherden, i det han antog en ganska begrundande
uppsyn. ‘ Din matmor lär väl icke skickat ut dig så
utan besked, .att du icko kan säga, hvad som egent-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free