- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
436

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grottans gudinna eller åtminstone den skona
elfdrott-ningen, som här väntade, att hennes små tärnor skulle
komma till henne med kronan och trollspöet, för att
fullborda hennes skrud.

De båda riddarne stodo såsom ett par förtrollade
bilder, orörliga framföre grottan, och bakom dem
räckte Petrus fram sitt oborstade hufvud, hvars
anletsdrag uttryckte de sällaste känslor. Hans ögon
blickade oafvändt på Anna, medan hans öron uppsögo de
ljufva tonerna med den lifligaste smak, ty, oaktad t
Petri föga lofvande yttre, var han en stor musikus
och spelade sin Viola di Gamba med en färdighet,
hvilken ingen annan djekne ifrån Skara uppnått.

Snart märkte emellertid Annas hind, som var
mera uppmärksam än herrskarinnan, de främmande,
som nalkats kanten af klippan, och sprang upp.
Af-ven Anna såg sig bestört omkring och hennes sköna
öga igenkände genast riddarne, som helsat henne på
vägen. Hon stod upp för att gå bort, då de genast
afsände Petrus till henne, för att säga deras namn
och anhålla, att hon täcktes tillåta dem göra sin
ursäkt för det de stört hennes sköna sång. De följde
strax efter sin budbärare, så att Anna knappt, genom
åsynen af den bekanta djeknen, hann stilla sin oro
öfver de främmandes oförmodade närvaro, innan de,
artigt helsande, stodo framför henne.

Gustaf Brahe tog ordet och framförde ursäkterna
med all den sirlighet och artighet, som den tidens
hofepråk någonsin förmådde uttrycka. Han helsade
henne från drottningen, hennes frände, och berättade,
att den sköna fröken Anna, hennes styfdotter, den
älskvärdaste prinsessa i vevlden, nu hade rest till
Vestergötland, för att besöka och trösta herr
Hogen-skild Bjelkes husfru, den ädla Anna Sture, grefvinna
till Vestervik och Stegeborg, som ännu bodde på
Leckö, fast det* tillika med hennes herres andra
för-1 aningar, var indraget till kron&u, emedan konungen
fattat misstroende och hat till honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free