Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Liljensparre» vackra ansigte skiftade uttrycket
af mångfaldiga sinnesrörelser. Minnet af den älskade,
som var så lifligt återkallad t i hans själ genom Annas
sång, erkänslan för det deltagande, som han läste i de
hulda blickar sångarinnan då och då fäste på honom,
sedan hon visste 4ivem han var, och tanken på den
förbindelse, som drottningen så gerna önskade emellan
honom och den älskliga varelse han såg framför sig,
gåfvo hans känslor och uppförande en besynnerlig
hållning, som nödvändigt måste göra intryck på den unga
flickan, då hon kände bans öden. Han var likväl
fåordig och följde nästan helt och hållet tigande med
då Anna bjöd dem båda till Hellekis.
Under det samtal, som sålunda var börjadt mellan
de främmande och jungfrun, kom helt hastigt herr
kammarrådet Göran Posse, som saknade sitt
syskonbarn, på aftonen genom djurgården hitåt, och Annas
tärna följde honom med snabba steg. När Göran fick
se herrarna, stannade han bestört oeh blängde rätt
bistert på dem, medan den hurtiga Bolla sprang till
sin plats bakom sin unga matmor.
Brahe nickade oförmärkt åt Liljensparre och gick
rakt fram till den barska herrn. “Se, Guds fred,
broder Göran!“ sade han, i det han räckte honom
handen. “Hur står det till, sedan vi sist träffades i
Kalmar? Tänker du inte resa upp till Stockholm
under riksdagen? Eller skall du njuta hela sommaren
här? Det blir visst trefligt i sällskap med så
älskvärda damer, som ditt vackra syskonbarn, som vi
hafva haft äran att finna här.“
Herr Görans svar kan antingen icke uttryckas
på något språk, eller också på alla, ty det bestod af
oartikulerade ljud eller interjektioner. Med
bokstäf-ver betecknadt skulle det sett ut ungefär som: "Ökk,
öhh!“ Han såg sig tvungen att vara höflig, och
likväl brunno harm och svartsjuka inom honom, emedan
han igenkände herrarna, som ridit honom omkull, och
det tvång, som han nu måste göra på sig, gaf hans
plumpa gestalt utseende af en björn, som af sin skick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
