Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken af flitigt bruk; antingen emedan damerna i sjelfva
verket den tiden hade så litet att skrifva om, eller
också icke voro fallna för att beständigt meddela
hvarandra några skriftliga förtroenden. Grefvé Brahe
spetsade en penna och satte sig att skrifva. Om man
af en skrifvandes uppsyn och åtbörder får döma till
innehållet, så måste visst Brahes bref varit uppfyldt
af vigtiga saker, ty han såg ganska tankfull ut,
tuggade på pennan, gned sig i pannan, lade fingret på
näsan och spände sina blickar i alla möjliga direktioner.
Emellertid stodo Anna och Liljensparre vid det
ena fönstret, för att betrakta den redan gryende
sommarmorgonen, som spridde sitt matta sken öfver
himla-hvalfvet. Då och då vågade Anna upplyfta sin blick
och möta de uttrycksfulla blå ögon, som riddaren fäste
på hennes rodnande ansigte, öfver hvars hulda drag
redan morgonrodnadens tidigaste strålar goto en
underbar, hänförande glans, och han kände hos sig den ridr
derliga galanterianda uppvakna, som förskönade den
tidens hofleftiad,
“I sanning!“ sade han, i det han lätt vidrörde
blommorna., som stodo i fönstret. “Denna nejd är ett
paradis! Aldrig ser man på andra orter någon så skön
blomma, som på Kinnekulle.“
Anna rodnade, emedan hon väl visste huru hon
kallades af allmänheten. “Jag har fått dessä frön af
drottningen,“ svarade hon, “och det är mig ganska kärt
att i dem se min dyrbara frändes minne växa upp
och blomma.“
“Drottningen talar ofta om er,“ sade Liljensparre.
“Jag har hört henne mången gång yttra den önskan,
att hafva er hos sig. Hon skulle också verkligen
be-höfva en väns tröstande umgänge, då tiderna äro så
oroliga och mörka som nu.“
“Min far har väl stundom tänkt på att åter skicka
mig till hofvet,“ svarade Anna; “meu jag tror att
han icke är rätt nöjd med sakernas ställning nu för
tiden i Stockholm, och att det derför icke blir någon
ditresa af för ,mig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
