Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Strax på eftermiddagen skall jag vara tillbaka,“
försäkrade han, “så framt inte min raska grålle eller
jag sjelf bryter halsen af oss; ty min grålle är den
bästa trafvare, som någonsin har tuggat svensk hafra.
Visst bär han litet tungt, men det lider när han fär
trafva ut. Jag tror, jag ville hellre bryta ett ben af
mig sjelf, än att så olyckligt skulle hända honom, ty
det vore en stor skada på min grålle.“
“Verkligen ?“ inföll Brahe. “Skadan vore visst
lika stor på båda två. Men får jag nu lemna herr
Erik mitt bref till fröken Anna? Det är kanske bäst,
att ni vänder er till frökens hofmästare och låter
honom framlemna brefvet, innan ni sjelf begär
företräde. Det går icke väl an att så öfvcrraska henne
och helt och hållet utan omsvep komma fram med
bjudningen. Troligen önskar också prinsessan, att ni,
som son i huset, gör henne sällskap och visar henne
vägen.“ *
Detta tycktes icke särdeles behaga Erik. Dels
ville han hem till kalaset, och dels kände han med
sig, att han skulle blifva högst förlägen och besvärad
i en så hög dams sällskap. “Kunde det ej gå an?“
frågade han, “att jag bara lemnade brefvet åt
hof-mästaren och genast rede tillbaka igen?“
“Nej, bevars,“ svarade Brahe, som var liknöjd
om hans återkomst, “bevars, det vore allt för ohöfligt.
Och så skall ni väl också ha reda på, om hon
kommer, och när det sker. Ni kunde väl skicka ett bud
derom, medan ni dröjer qvar för att följa henne.“
“Hon gör sig väl icke särdeles brådtom, kan jag
tro,“ sade Erik misslynt. “Jag vet af gammalt, huru
långsamma fruntimmerna äro i alla sina vändningar.
Och hvar skall jag göra af grålle, medan jag dröjer
och väntar på henne ?“
“I stallet, ditt dumhufvud!“ skrek fru Ebba, som
följt sin son hit upp och stått i dörren, tillika med
den svartsjuka Göran, och hört hela samtalet. “Gref
Göstaf är en så klok och förnuftig herre. Det syns,
att han har varit med. Han förstår så väl, hur all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
