Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut i verlden. Du kan begagna en af våra hästar, och
en ny klädning skall du få af mig i morgon dag“.
Den stackars ynglingen visste ej, på hvilken fot
han skulle stå. Stora tårar trängde sig fram ur hans
ögon, och han stirrade på sina välgörare, utan att
kunna få fram ett ord.
“Se så, god natt nu, min gosse!“ sade grefven
och klappade honom vänligt på axeln. “Uträtta först
mitt ärend$ hos Bolla, och dröj sedan icke länge hos
din > mor, utan skynda dig hit tillbaka, och laga, att
du också kan få hit med dig våra hästar och
kappsäckar i god tid, så att vi kunna kläda oss till
gästabudet. Det skall bli ett herrligt gästabud för Göran!“
“God natt, Petrus!“ sade Liljensparre, och Petrus
bugade sig och gick, hoppande af glädje och
förtjusning.
“Det var ett förträffligt infall af dig,“ sade
grefven derpå till sin vän, “det der, att vilja få jungfru
Anna till hofvet, Derhän måste det! Hon skall komma
till Stockholm. Jag skref också till prinsessan derom.
Det vore synd om en så vacker blomma skulle tråna
och förvissna mellan Kinnekulles klintar, för det hon
uppväxt här. Huru skönt skulle hon ej utveckla sig
i hofvets solsken! Det enda, som man kunde frukta,
vore att, ifall konung Johan blir enkling en gång
till, tar han Anna Posse ifrån dig, lika så säkert, som
han röfvade din Gunilla. Den gamle gråskäggen har
särdeles smak för vackra flickor och förstår sig
verkligen också på att välja. Men ändå kan han väl icke
vara nog bister att andra gången rycka din käresta
ifrån dig. Neka inte, att du redan fattat tyclre för
den lilla vackra Anna, som också, för att tala
uppriktigt, bättre passar för dig, än den majestätiskt sköna
Gunilla.“
Liljensparre slog ned ögonen. “Säg mig, Gustaf,“
sade han, “känner du igen mig ännu? Ar det ännu
jag, eller har jag blifvit helt och hållet förvandlad?
Jag skall vara uppriktig emot dig, såsom din vänskap
väl förtjenar. Ar det möjligt, att menniskohjertat är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
