Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så vankelmodigt, eller är det mitt eget hjerta ensamt,
som jag måste förakta? Vet du, jag blyges deröfver;
men jag känner, att jag kanske kunde blifva Gunilla
otrogen.“
“Tacka du Gud för det du återkommit till
förnuft,“ svarade grefven. “Men kalla det icke att blifva
otrogen, och blif det icke heller i sjelfva verket. Lär
att skilja dina känslor. Låt Gunilla förblifva ditt
lijertas helgon och bevara hennes minne så rent, som
hon är sjelf. Men hvarföre skulle denna din känsla
för ett högre väsen hindra dig att bli husligt lycklig
med en qvinna, för hvilken du kan hysa vänskap,
förtroende och kärlek ?“
“Ty värr!“ sade Liljensparre. “Den nya känsla,
som drager mig till den vackra Anna Posse, är icke
blott vänskap. Den är hvad man kallar tycke — den
är kärlek — men en helt annan kärlek än den jag
hyste för drottningen. Ack! för Gunilla hade jag velat
gå i döden: en enda blick från hennes sköna ögon hade
jag önskat till belöning för en hel lifstids lidanden.
Också bekänner jag, att jag egentligen icke sörjer så
mycket förlusten af hennes hand, emedan jag tänkte
mig den som en lycka, alltför helig för detta lifvet,
och föreställningen att ega henne uppfylde mig med
en känsla af fruktan, emedan det förekom mig som en
förmätenhet att tänka mig henne annorlunda än som
en varelse, högre än jag och för himmelsk, att hinnas
af mina önskningar; utan det, som i sjelfva verket
gjort mig ondt, och mer ondt än allt annat, som jag
kunnat lida, var den öfvertygelsen, att hon aldrig
kunde blifva lycklig med den ishjertade gråhåringen.
Och denna tanke skall gräma mig, så-länge jag lefver!
En inre känsla säger mig, att, om jag också icke var
värd en sådan engel som hon, så är konungen ännu
mindre värd henne.“
“Nå, än Anna?“ frågade Brahe. “Hvad känner
du för den lilla engeln, som väl icke är så hög som
en drottning, men också trefligare?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
