Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Trefligare?“ upprepade Liljensparre. — “Men
hvarför icke? Ordet uttrycker rätt väl min känsla.
Jag kan föreställa mig ett husligt lif med en varelse,
sådan som Anna, behagligare och trefligare, emedan jag
skulle kunna lefva förtroligare med henne. Med en
sådan flicka som Anna Posse, tycker jag att jag skulle
vilja förnöjd och lycklig tillbringa mina dagar här i
verlden; men för Gunilla ville jag hellre dö.“
“Du älskar nu som en man,“ sade grefven
småleende. “Din kärlek för Gunilla var en ynglings
svärmeri. Yar glad åt det, att du aldrig behöfver^blygas
för denna ungdomslåga, ty din drottning sjunker aldrig
ned från sin höjd af känsla och själsstorhet till
bvar-dagslifvets obetydlighet, hvilket annars plär hända med
de förlorade föremålen för vår första kärlek.“
“Åtminstone,“ invände Liljensparre, “är min nya
kärlek — fast jag blygs och ryser att gifva detta namn
åt en ny känsla — vida djerfvare i sina
förhoppningar, än min förra, och det så mycket mera, som den
äfven är enligt med Gunillas önskan.“
“Det skulle roa mig rätt mycket, att veta,“ sade
Brahe tankfullt, “hvilkendera kärleken, den förra eller
den senare, ett fruntimmer finner sig mest smickrad
utaf. Så mycket bättre är emellertid i alla afseenden
din tanke att få Anna Posse till hofvet. Hon måste
dit, och det ovilkorligt!“
“Nå, men hur skall det gå till,“ invände
Liljensparre, “om hennes far icke vill tillåta henne, och när
allt kommer omkring, hon icke heller sjelf har lust att
fara dit?“
“Det torde väl låta sig göra ändå,“ inföll Brahe.
“Jag har just med mycken ifver omfattat den tanken
att få dansa den första polskan med jungfru Anna,
nästa gång vi råkas hos drottningen. Du behöfver ej
bli svartsjuk för det, ty du vet ändå, att Anna Posse,
ehuru vacker hon är, icke är den som kan befalla
öfver mitt hjerta.“
“Stackars Brahe!“ suckade Liljensparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
