Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Norge har stämt oss till rätta, för det vi köpte
hans gårdar i fjol. Nu har jag fått bref ifrån
konungen derom.“
“Men hvart tog grefven vägen ?“ frågade Bolla.
“Herr Göran sprang efter honom med en fart, så att
jag aldrig såg maken.“ "
“Låt honom springa! svarade herr Lage Posse,
skrattande. “Han stannar nog när han blir trött.“
Herr kamrnarjunkaren Nils Posse, som hört
skotten, kom i detsamma hitåt, emedan han förmodade
att här träffa de främmande riddarne. Hans farbror,
herr Lage, skyndade ifrigt honom till mötes, och de
begge herrarne stannade på något afstånd ifrån de
andra, för att afgöra sina angelägenheter.
Liljensparre började ett samtal med den sköna
jungfran, då Bolla i detsamma påminde sig något, som
blifvit glömdt. Hon gick skyndsamt tillbaka till grottan
och lutade sig ned, likasom för att bredvid jungfru
Annas bänk plocka en blomma, hvilken hon dock —
stack i sin kjortelsäck. Derefter körde hon in den
stackars uppskrämda hinden i dess lilla stall och hade
ganska mycket att syssla, innan hon fick det väl stängt.
Hon släppte derefter de bundna hundarna lösa, och
först då hon märkte, att de båda herrarne Posse
slutade sitt samtal, nalkades äfven hon sin unga matmor
och den artiga kavaljeren, som emellertid språkat med
henne. Det är visserligen en förlust, att innehållet
af dessa båda samtal icke blifvit bekant; men då
ingendera behagat yppa det, måste man inskränka sig till
gissningar. Att det icke blott angick hvardagsämnen,
skulle man kunna sluta deraf, att, då Bolla återkom,
jungfru Annas egen kind hade likasom ett litet märke
efter en tår, som oförmärkt smygt sig utföre den sköna
rosenkullen, och herr stallmästarens kinder lågade af
eri hög rodnad, medan hans ögon, som då och då upp
lyftes ifrån marken, glänste af en underbar förklaring,
då de riktades på jungfru Anna.
Innan någondera af de andra herrarne hunnit
fästa en blick på dessa båda, var Bolla tillreds att
visa deras ögon åt ett annat håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
