Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes lifliga ögon så mycken älskvärdhet .oteh
gläd-tighet, att man icke kunde upphöra att betrakta henne
med nöje. Hennes goda hjerta, som yttrade sig i
välgerningar äfven mot dem, som voro hennes fiender,
borde förvärfva henne allmän kärlek och beundran;
men hennes fiender, och bland dem hertig Carl, hafva
icke underlåtit att »beskylla henne för fåfänga och
lättsinnighet.
Efter henne landsteg en blek, svartklädd fru,
redan öfver medelåldern, men ännu med ädel och
stolt hållning och icke utan att hafva bibehållit ganska
många drag af ungdomsskönhet. Det var grefvinnan
Anna Sture, herr Hogenskild Bjelkes fru. Hon ledde
en ung femton års flicka, som ovedersägligen var den
största skönhet bland hela den lysande mängden af
fröken Annas damer. Det var en schlesisk
adelsjung-fru, som hette Anna Reibnitz, och som konung
Sigismund sändt till sin syster för att uppfostras.
Herr Erik Posse ledde derefter grefvinnan Ebba
Brahe, herr Erik Sparres gemål, som var prinsessans
förtrognaste vän och för närvarande hofmästarinna,
emedan grefvinnan Sigrid Sture, Thure Pederson Bjelkes
enka, som annars innehade denna värdighet, var sjuk.
Herr Eriks föga belefvade figur och hans bemödande
att uttrycka stolthet och höghet gjorde ett ganska eget
afbrott mot hofmästarinnans lätta och artiga sätt att
föra sig.
Den öfriga raden af hofdamer och hofherrar täfr
lade med hvarandra i prikt och sirlighet, 4y prinsessan
Anna älskade allt praktfullt och lysande.
Så snärt prinsessan var i land, kastade hon af
sig sin siikéskappa, som den framskyndande Possmoschi
emottog, och, i det hon frågade efter fru Ebba och
jungfru Ånaa, skyndade att gå dem till mötes. Fru
Ebba neg och bugade sig oupphörligt* under det
fur-stindan med den mest utsökta huldhet tackade henne
för den artiga bjudningen till Hellekis.
Derefter omfamnade hon jungfru Anna med myc*
ken häftighet. “Tack för sist, du lilla blomma på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
