- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
485

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

griplig ära, att få visa min tjenstberedvillighet vid
detta tillfälle!"

“Det är for mycket besvär af en så vördnadsvärd
herre och andelig man," sade prinsessan. "Går det
inte an att binda hästarne här på nägot sättP"

"Eders nådes gångare låter icke binda sig!"
invände grefven småleende.

"Tillåt mig alltså, celsissima Princeps!“ sade
Golum-bus och tog tyglarne ur Liljensparres hand.

Den muntra prinsessan, som förmodligen märkt,
att grefven icke utan orsak ville qvarlemna den lärde
herren, vågade icke vara alltför envis, och med en
nådig nick lemnade hon, jemte de öfriga, den
högt-ärevördige ensam med de frustande stallbröderna.

14.

Oändlig, som tanken på evigheten, öppnade sig
utsigieu af Myrkeklefs grotta. Ett sällsamt
färgskimmer darrade öfver hela den sköna nejden. Mörka
skyar skockade sig på himlahvalfvet. Vinden drog,
bortdöende, sin sista sakta suck mellan trädens kronor.
Med sjelfva luften andades maii dessa underbara
oförklarliga känslor af vemod, som på en gång omfatta
lifvet med kärlek och döden med längtan.

Prinsessan Anna stod försänkt i en stum beun*
dran och orörlig som en herrlig bildstod, vid randen
af djupet, som strax utanför grottan sänker sig med
sina gröna trädtoppar och ängsplaner, tills de mötes
af sjöns omätliga blå. Hennes följeslagare hade
stannat på något afstånd ifrån henne.

Grefve Brahe hade märkt hennes känsla vid åsynen
af denna sköna natur, och, med ett sällsamt uttryck på
sitt ädla ansigte, närmade han sig den sköna
konungadottern.

"Furstinna!" sade han sakta med denna stämma,
hvars musikaliska klang, ljuft darrande af en hemlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free