Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter det ryktbara Myrkeklef, och när hön fick höra,
att grottan inte låg långt ifrån vägen, befallde hon
sin svit långsamt fortsätta färden, medan hon med
jungfru Anna ville stiga upp, för att bese den.
Grefven och Liljensparre följde de båda frantimren
genom parken upp till grottan. Alla andra, lydande
prinsessans befallning, fortsatte i sakta mak tåget till
Hellekis, utom Erik Posse och mäster Columbus, hvilka
trodde artigheten fordra, att de följde prinsessan.
“Det kunde vara nog, om en af de båda följde
med for att hålla hästarne,“ hviskade grefven
förargad åt sin vän. “Tyst, vänta litet! Ben ena skall
jag genast affarda!“
“Det är en vacker äng det der, herr Erik Posse!“
sade han artigt. “Herr Axel och herr Nils rida så
långsamt och betrakta den noga. De tala väl åter
igen om att plöja upp hela ängen. Jag afrådde det
förslaget, då vi följdes åt ned till stranden; men de
hafva fått det fast i sitt hufvud. “
“Bet skall aldrig i verlden ske!“ utropade herr
Erik ifrigt. “Grålle äter intet annat foder så gerna, som
det der höet. . . Månn tro det går an* att jag vänder
om och rider till dera?“ tilläde han sakta och förtroligt.
“Ja, rid ni, herr Erik!“ sade grefven lika
förtroligt tillbaka. “Om det skulle behöfvas, så gör jag
er ursäkt.“
Herr Erik for af som en raket. Grefven
skyndade derpå fram för att lyfta jungfru Anna Posse af
hästen, emedan det tillhörde stallmästaren att visa
prinsessan denna kavaljerstjenst.
“Men fins då ingen af mina svenner här, som
kan hålla hästarne åt oss?“ frågade prinsessan otåligt,
i det hon såg sig om. “Bet ser så brant ut, att vi
väl behöfva herrarnes arm, för att kunna stiga
uppför höjden.“
“Om det tillätes mig,“ steg mäster Columbus
bugande fram, “om eders fursteliga n&de, det vill säga
Vestra Celsissima Oratia/ icke förtryter, så skulle det
vara mig en summus honor, det är: en stor, fast obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
