Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pudel, och planterat en törnrös på grafven, och då
hade han ibland om aftnarna tänkt på sin stackars
trogna sångarfiicka. Men då jag blef tolf år, kom en
afton en svensk tjenare med ett bref till honom; han
bröt det och läste det med en glädje i sina drag, som
också genomträngde mitt innersta. Ack! Jag visste och
anade icke, att just dét skulle rycka mig från min
himmel vid hans sida. Sedan han läst det, vände han
sig vänligt till mig, och sade: “Nu går det ej längre
an, sedan du är tolf år, att du blir hos mig längre!
Men jag har funnit en plats åt dig, min goda Anna,
som är mera passande; du skall blifva hofjungfru hos
den svenska prinsessan, fröken Anna. Hon är min
vän, och har lofvat att sörja för dig, så som ditt goda
hjerta förtjenat. Gör dig i ordning att redan i afton
följa denna mannen till henne!“ Jag stod som träffad
af åskan. En inre känBla i mitt bröst sade, att jag
borde kasta mig för hans fötter och besvälja honom
att icke skilja mig ifrån sig, utan att låta mig följa
honom såsom den ringaste af hans tjenstehjon. Men
han såg så nöjd och glad ut, att min bön säkert hade
sårat honom. Jag kände mitt hjerta våldsamt
sam-manpressadt, och tårarne stego i ögonen på mig, men
jag smålog likväl åt honom, ty annars hade han ju
trott, att jag icke gerna lydde honom. “Farväl, min
snälla Anna!“ sade han och lade sin hand på mitt
hufvud. “Var så trogen och tillgifven fröken Anna,
som du varit mig, så skall jag gerna återse dig hos
henne.“ Huru gerna hade jag till afsked velat kyssa
den välgörande handen, men jag vågade icke. Endast
på tröskeln sjönk jag på knä, såg ännu en gång på
honom, tryckte mina händer emot mitt hjerta, och
sedan följde jag den svenske tjenaren. Genom långa
och mörka gator vandrade jag gråtande med honom,
till ett aflägset q v arter, der han lade mina saker på
en redän förspänd resvagn. Det var fru Margaretha
Sparre, hans syster, som emottog mig och förde mig
till Stockholm, till prinsessans hof. Min sorg under
vägen vill jag icke beskrifva för dig. Du vet huru ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
