Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skedde under trumpetklang, bredvid hans sida, och
styrkte honom ur någon flaska i sitt skrin.
Drottningen och samtliga af hennes hof tycktes
forstämda till lynnet, och utan något annat tecken
till munterhet, än det vilda trumpetskränet, afseglade
fartyget.
Skenet af en mängd flammande vaxfacklor upp
lyste en skimrande sal på det gamla Stockholms slott,
ehuru klockan endast ännu led emot tre på
eftermiddagen, den 17 November. En talrik samling af
praktfullt klädda menniskor rörde sig dels i danser, dels
stod i långa rader som åskådare. Från en läktare
skallade en ganska sällsam musik, som bestod af
åtskilliga tyska körer, ackompagnerade af många
instrumenter. De mest barocka och osammanhängande ord,
sjungna och trallade på mångfaldiga sätt, utmärktes af
en likaså besynnerlig harmoni, som det förråde en
rå smak for det underliga. Men ju mindre smakfullt
musiken ljöd, desto mera tycktes den roa en del af de
dansande unga. I en vrå vid dörren stod, i blygsam
forlägenhet, en temligen reslig yngling, som med den
största uppmärksamhet och förvåning begapade de
guldsmidda herrarne och de icke mindre silfversmidda
damerna; men understundom tillkännagåfvo de
skrynk-lor, som bildade sig på hans näsa, att hans nöje af
musiken icke var för honom af särdeles värde.
“Nå, hvad tycker du, Petrus P“ frågade en
prydlig herre, som, i det han skulle gå förbi ynglingen,
vänligt stannade och lade handen på hans axel. “Har
du hört någon sådan musik förr i dina dar?“
“Hm!“ svarade Petrus, och såg upp på herrn med
en blick, i hvilken den skygga vördnaden småningom
Öfvergick till ett visst uttryck af förtrolighet, under
det hans kinder sammandrogo sig till ettsmåsluglleende,
som icke illä klädde hans redliga, fast grofva drag.
“Hm! Visst låter detta grannt och rart, men sådant
är icke för mina enfaldiga öron. Nog vet jag, hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
