Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sjunger en visa, långt vackrare än allt det der
kacklet och gnället deruppe — och det må jag väl
skryta, jag såg edra ögon, herr Peder, våta» när jag
spelte Viola di Gamba med jungfru Anna; men nu
skrattar I åt detta spelet. Men jag för min ringa del
tycker mer om musik att gråta åt än att skratta åt.“
“Gå då upp på läktarn så länge, Petrus,“ sade
Liljensparre; “jag skall säga åt drottningen, att du
är den snällaste spelman, som någonsin hartsat en
stråke i Skara, så torde du få låta höra dig på din
Viola di Gamba.“
Petrus blef förlägen, men hann icke svara, ty en
annan herre kom i detsamma., som sade till herr Peder:
“Drottningen frågar efter dig, Liljensparre; hon vill
dansa en polska med dig.“
De begge herrarne försvunno genast in ibland det
hvimlande sällskapet, öch Petrus begaf sig upp på
läktaren hvarifråu han lättast kunde öfverse hela salen.
De praktfulla paren af dansande slingrade sig i
hvirflande ringar i salen, medan en mängd åskådare
sutto på bänkarne rundtomkring. Bland dessa utmärkte
sig de Borgklädda fruntimren, som så ofta sökt beveka
konung Johan till barmhertighet emot deras olyckliga
herrar. Deras svarta gestalter gjorde ett så mycket
besynnerligare intryck midt ibland de öfriga
högtids-klädda, som äfven deras ansigten tycktes lifvade af
ett visst uttryck af hopp och glädje.
Då den svindlande polskan var slut, och
musikanterna, lika svettiga som de dansande, iingo hvila
en stund, begynte de att beskåda den nykomne gästen
uppe på deras läktare. “Hvem är I, unge man, som
vågar er så högt i konungens slott, som på
musikläktaren ?“ frågade Per Eenhufvud med en försmädlig
uppsyn.
“I får väl se!“ svarade Petrus kallt och stödde sig
med händerna på ryggen emot en pelare vid uppgången.
Ingen af musikanterna hade just mycken håg att
gripa den kraftfulle ynglingen i kragen ooh kasta
honom utföre, men Eenhufvuds och hans blickar möttes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
