Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beständigt med ett uttryck, som de b&da visserligen
väl förstodo, ehuru båda brunno af lust att
handgripligen förklara sin mening för hvarandra, utan något
annat skäl, än det icke så alldeles ovanliga, att de
icke rätt kunde finna sig vid hvarandras personer och
fysionomier. Det kalla och trotsiga föraktet, som
sväfvade öfver den ärlige djeknens läppar, var eljest
motsatsen till den ilskna förbittring, som låg i
trumpetarens rödblåsta ögon.
Snart uppkom en af drottningens svenner på
läktaren, såg sig omkring, och genast vändande sig till
Petru8,v frågade om det var han, som spelade Viola
di Gamba. Drottningen ville då, att han genast skulle
låta höra sig.
Petrus gjorde allenast en djup bugning, emottog
ett instrument af en af de förvånade musikanterna,
stämde det ocb begynte ett stycke, som genom sin
enkelhet och rörande melodi fullkomligt var motsatsen
till det föregående vilda sammelsurium af toner.
Alla de närvarande herrskaperna hörde med
förvåning de oväntade tonerna, och iakttogo en fullkorn*
lig tystnad för att kunna lyssna på dem och njuta af
dem. Denna allmänna uppmärksamhet lifvade Petrus,
hvilkens hand i början hade darrat med stråken, men
nu allt säkrare och fullare lät tonerna strömma ur
instrumentet. An sökte han att uttrycka foglarnes
glada qvitter, upprepadt af eko, än ljödo tonerna
djupare, som ett vallhorns, och stundom framsprungo
Stycken af de mest känslofulla och rörande melodier,
hvilka alla han komponerat till ett eget besynnerligt
helt, som han aldrig lärde åt någon annan eller ens
någon annan än han kunde utföra. Äfven några
passager ur de stycken, som han fordom spelade med
jungfru Anna Posse på Hellekis, genomklungo, som
Angenäma minnen, hans musikaliska mästerstycke.
Just i det alla som liiligast käbde sig intagna af
den sällsamma tonkonstnärens sköna konst, uppstöttes
en dörr, som ledde till de inre rummen från danssalen,
och jungfru Anna Beibnitzs sköna gestalt instörtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
