Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Koniwg Johans sjuksäng stod i ett aflägset rum
af slottet, hvarifrån man icke kunde höra hans jemmer,
dä han yrade under en våldsam feber, som mäster
Simon Berchelts alltför häftiga försök med kraftigare
medel, än som passade för konungens
kroppsbeskaffen-het, hade ådragit honom. Ingen annan än mäster
Simon, drottningen och hennes stallmästare fick nalkas
honom. Han hade med ovilja underkastat sig den
höglärde apotekarens skarpa behandlingssätt, men
emedan denne redan förut vid Torfvesund lyckats att,
likasom genom ett underverk, återgifva honom lifvet, då
han r§dan, efter all mensklig beräkning, låg i dödens
sköte, hade man fattat ett stort förtroende för hans
läkarekonst och ibland allmänheten hade man utbredt
den förhoppningen, att konungen snart åter skulle blifva
frisk igen. För att ännu mera hålla allmänheten vid
godt hopp, firade drottningen präktiga bröllop åt sina
hofjungfrur, och gaf lysande banketter, till hvilka, till
allas stora förundran, äfven de anklagade riksrådens
fruar voror inbjudna, sedan deras herrar nu sades hafva
fått nåd och blifvit försonade med konungen. Då den
unga sköna drottningen, för att lifva munterheten på
sina fester, lemnade sin gemåjs rum, der hon också i
allmänhet icke mycket trifdes, plägade hon befalla en
af sina jungfrur att qvarblifva derstädes, för att vara
tillhands och underrätta henne, om konungen frågade
efter henné.
Den 17 November, en mulen och stormig dag,
hade drottningens gäster ledan samlats, och voro just
som bäst sysselsatta med sina taöjen, då jungfru Anna
Reibnitz af drottningen blef lemnad hos hans majestät.
Klockan tre skulle den unga jungfrun räcka honom en
dryck,1 enligt den föreskrift hon fått af mäster Simon,
hvilken gått ut för att besörja om några ytterligare
medikamenter, såsom han sade. Med en känsla af
hemsk rysning, öfver att befinna sig ensam med en
döende, hade hon sutit- bakom det tunga förhänget vid
den åldrige sjuklingens hufvudgärd, och hört honom
med jemrandé och qväfd stämma framstappla långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
